Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt - V. Ansvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Jesu enastående myndighet -och kallelse medförde
den mest strålande ansvarsglädje, som denna jord
bevittnat. Han prutade icke på sitt ansvar. Ty allt
hade blivit honom överlåtet av Facken. Ur ett så
allomfattande gudomligt ansvar framvällde en glädje,
som, när man möter den», är ägnad att värma varje
hjärta. Vi hörde därom i söndags, i predikotexten
ur Matt. ii: »Kommen till mig, I alle, som arbeten
och ären betungade!» Herrens apostel, kvald och
misskänd som han var av församlingen i Korint,
kunde dock ej helt känna sig berövad glädjen över
att verka till bröders andliga välfärd. »I själva ären i
Heirren inseglet på mitt apostlaämbete» (i Kor. 9:2).
Ingen får heller beröva oss en sådan frimodighet. Ty
vi ttala på Kristi vägnar. Vi veta, ätit det evangelium
som vi förkunna, är för människorna det
nödvändigaste av allt. Vi äro ringa språkrör för en evig
sanning. Sålunda måste vi tro på framgång, även
om vi icke se den, och vi måste glädjas i vissheten,
att det goda budskapet, både i dess ideala krav och i
dess hulda visshet om Guds hjärtelag, är det största
gagn, som vi kunna göra människorna.
Därtill kommer glädjen över att i och med detta
ansvar få arbeta med fruktan och bävan på vår egen
frälsning. När Paulus talar om all den möda, han
gärna underkastat sig för det ansvar, Gud lagt på
honom, tillägger han: »Men allt gör jag för evangelii
skull, för att också jag skall bliva delaktig av dess
goda.» (1 Kor. 9:23.) Mer ville han ej. Det är
mycket nog. Det gäller sålunda ytterst den egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
