- Project Runeberg -  När stunderna växla och skrida / Fjärde och sista samlingen /
107

(1909-1921) [MARC] Author: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt - VII. Jesus och den rike ynglingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

avhöllo sig ifrån mycket ont, som besmittade deras
kamrater. Gudi tack för sådana unga män! Med
förfäran tänka vi på den råhet, som kasernlivet
och livet i fält har rent av påtvingat otaliga
ömtåliga och relativt rena ungdomar under dessa år.
Dessa hyggliga, fromma soldater avhöllo sig från
en hel del oarter. De drucko ej. — Vi vilja alla
avskaffa spriteländet, fastän meningarna gå isär
ifråga om säkraste medlen. — De rökte icke. — Nåja,
det kan då tyckas vara en mer än oskyldig sak, om
än rökaren ofta tager bra liten hänsyn till oss icke

rökande medmänniskor__De voro inga svär jare. De

spelade icke kort__Man förstår väl den underdåniga

skrivelse, som ville förmå vår svenska överhet att
skaffa passagerare på järnvägen fred för dylika
vanor, lika väl som för den kvävande rökluften, om
de så vilja. Svordomarna rulla, kortlapparna tagas
fram. Någon reser sig och säger hövligt: »Förlåt
mina herrar, men kupén för svärjare och
kortspelare ligger i andra ändan på vagnen.» —

Jag har nämnt ringa eller oskyldiga ting. Det
famns värre saker, som Hankey’s giudfruktiga
kamrater avhöllo sig ifrån! Gud ske lov!

Ändå tillvunno de sig icke det anseende, som den
kristne studenten unnade det kristna namnet.

Deras fromhet och sedligihet bestod i alltför hög
grad i att icke göra det ena eller det andra
förkastliga. Men det fattades i deras dygd något som
ändå till sist gör det starkaste intrycket. Kanske
hade de icke iden oömhet, som glömmer sig själv

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:18:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nssvos/4/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free