Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt - VIII. Vetekornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
lärt. Även de äro dömda att brista. Ju större
förhävelsen varit, desto vådligare blir bristningen.
Det eviga som sker i historien, utgöres av dom och
frälsning, fastän vi visst icke alltid kunna höra eller
se, vari domen och frälsningen består. »Denna
världens furste utkastas.» Har han någonsin väsnats
värre? När han väsnas som värst, är han kanske i
färd med att kastas ut. I en stolt stund berättade
Jesus för sina lärjungar en syn (Luk. 10, 18): »Jag
såg Satan falla ned från himlen såsom en ljungeld.»
Vi behöva — åtminstone vissa utvalda ibland oss
behöva gång efter annan benidas med den synen och
undfå av Människosonen makt att trampa på ormar
och skorpioner och att förtrampa all helvetets makt.
Jesu dödssätt som upphöjde honom över jorden,
syntes sannerligen icke då som ett utkastande av
ondskans makt, utan som en ny framgång för denna
världens furste. Men erfarenheten visar, att
Jesus från korset verkligen drager till sig flera än
någon jordisk härlighet skulle hava kunnat vinna.
Korset planterades en gång för alla. Enligt
Jo-hannesevangeliet lydde den korsfästes sista trötta
suck: »Det är fullbordat.» Är Jesu lidande slut?
Den älskande lider med dem som lida. Han bär på
deras smärtor. Han såras och blöder av den älskades
otrohet och fel och av oförrätter som oupphörligen
tillfogas den älskande. Jesus lider för sin
församlings skull, för sin mänsklighets skull. Lidandet
fortsättes ännu i upphöjelsen, så vitt som hans hela
tillvaro består i att till Fadren draga dem som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
