Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från anno 1921 - IX. De tre rikena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
som makt bäver i vädret, eller döda makter, som
endast de med blindhet slagna hedningarna kunna
dyrka. Men’ i Jesus kommer den främmande,
okände, hulde Guden oss till »mötes. Är det sant?
Finns det någonting annat till än naturen och
historien? Fåvitska tankar hava slutit sig till gudar
från naturens och historiens igrymma och osedliga
gång. Det har blivit gudar därefter. I samma
fördömelse medräknade Marcion och Gamla
kyrkans gnostiker även Gamla Testamentets gudom.
Att Jesus måste lida och dö, var för dem bästa
beviset för motsatsen mellan hans himmelske Fader
och naturens, historiens, världens övermänskliga
ledning. Denne Jesus fullbordade icke lagen och
profeterna — enligt Bergspredikans ord hos
Matteus (5: 17) ■— utan han upphävde lagen och
profeterna så grundligt som möjligt.
En slik förtvivlad lära är icke kristendom. Men
den vittnar i sin mån om sanningen av Jesu ord, att
hans rike, för den som verkligen lyssnar till hans
röst och erkänner sanningen, icke är av denna
värld.
Vi tro och -veta, att både natur och historia ytterst
stå i Guds hand. Men de kunna icke ersätta för
oss det sanningens rike, som Jesus uppenbarar.
Samtidigt med att Jesus skiljer sitt rike från
världen* säger han till Pilatus: »Var och en som
är av sanningen, han hör min röst.» Jesus
förutsätter hos Pilatus ett gensvar för sig själv och sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
