Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från anno 1921 - XIII. Fullbordaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
en annan — kanske förödes i huvudlös maktstrid,
vad släktet mödosamt uppbyggt. Även om former
förbättras, lämna revolutionerna det väsentliga
kvar, den gamla människan. Under nya namn och
i nya inrättningar döljer sig eller uppenbarar sig
samma gamla lystnad efter makt och njutning.
Jesus nöjer sig icke med någon sådan aldrig så
bullersam och våldsam, men i grunden maktlös så
kallad revolution. Han tager saken grundligare.
Han avsätter en potentat, skall jag kalla honom
djävul eller gud, som har en tron i
människohjärtat, egenviljan, själviskheten, självgodheten,
maktbegärets onde ande; Jesus avsätter självet ooh gör
Gud till herre i vårt hjärta och i vårt liv. Därför
tager han om hand allt som är av Gud. Han
upphäver icke, utan fullbordar det verk, som Gud har
begynt, i historien och i människohjärtat.
Det kan vara en uppgift att upphäva tänkesätt
och inrättningar, som äro murikna eller hindersamma
och behöva nedrivas. Men ingen av
mänsklighetens störste har varit negativ. De hava vördat det
gamla och fullbordat det gamla. De hava upphävt
endast det som hindrade det goda gamla att komma
till sin rätt.
Så gjorde vår Frälsare.
Nu, när nyss moderna frälsningsrecept slängas
bort såsom värdelösa papperslappar, och när man
vill komma med något som verkligen förmår hjälpa
den stackars mänskligheten, ja, vad är det man då
funnit på? Ack, något stycke av Jesu förkunnelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
