Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från anno 1921 - XIII. Fullbordaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bud och befallningar. Det blir över allt i
religionens historia en svår konst och en lärdom, att
känna till vad som är rätt — över allt utom hos
Kristus. Han känner strängt taget endast ett bud,
kärleksbudet. »Ett nytt bud giver jag eder.»
Varför (bliva buden så många? Det har tidiga
anledningar allt ifrån den primitiva taburädslan,
den hos alla lägre folk gängse fruktan att bryta
mot stammens regler. Men det har också senare
anledningar i en religions utveckling. Den raka
vägen är svår att gå, kanske brant och
otillgänglig. Man finner ut bekvämare omvägar. Budet är
strängt. Ingen kan rimligtvis fordra det under alla
omständigheter. Under levnadsreglerna upptages
därför så småningom det ena undantaget efter det
andra. Man hopar fall på fall. Jämkningarna och
undantagen från det enkla sedliga budet bilda
snart en hel vetenskap, välkänd eller snarare illa
beryktad till exempel i den romerska sedeläran.
Vad som utmärker Jesu ord är hans skarpa
av-gjordhet: Välj antingen det ena eller det andra,
Gud eller mamon. Behöves det, så hugg av handen.
Riv ut ögat, om det är dig till förargelse.
Jesus stryker obarmhärtigt undantagen. Det
fanns spetsfundiga uträkningar, när man fick svärja
och när man icke fick svärja. Bekräftades icke det
sagda med ed, så var det, menade man, icke fullt så
noga med sanningen. Svor man, måste man tala
sanning. Du skall hålla din ed. Du skall icke
sväirja falskt. Man undvek att svärja vid Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
