Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från anno 1921 - XIII. Fullbordaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
niskor verkligen lära sig undantag från den
allmänna sedliga regeln? Äro vi icke alltför snara
och uppfinningsrika, när det gäller att draga oss
uindan kravet? Det vilar en förbannelse över slik
sedelära, som kanske undervisar redan barnen om
tysta förbehåll och undanflykter. Gentemot all
dylik villfarelse måste det evangeliska och
pro-testanska samvetet hållas rent och skärpas, i
stället för att förslöas.
Har således mängden av bud ej sällan sin orsak
i en utveckling till det sämre, som den gamle Adam
och världssinnet åstadkommit inom religionerna
genom att uppmjuka budets ursprungliga allvar,
så härleder sifg budens mångfald i andra fall från
den primitiva människans trängre synkrets, ifrån
klanens eller ättens, ifrån stammens eller folkets,
ifrån mindre eller större kretsars själviska gudstro
ooh gudsdyrkan, innan Jesus vidgar synkretsen.
Det gamla kärleksbudet, som i någon form
igen-finnes hos alla stammar och folk, inskränkes
uttryckligen eller genom en tyst överenskommelse
till det egna folket — eller kanske till det egna
partiet. Du skall älska din nästa, din landsman, men
hata den som tillhör ett främmande fientligt folk.
Du skall älska din partivän, men tycka illa om de
andra. Jesus stryker ut gränserna och genomför
kärleksbudet följdriktigt. »Älsken edra ovänner.»
I stället för de många buden och inskränkningarna
giver oss Jesus sålunda ett enda bud. Han är
strängare än de gamle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
