Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från anno 1921 - XVI. Stillhetens kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
våt av det efterlängtade, hällande regnet, framför
konungens vagn ända in emot Jisreel. Men när
han, för att rädda livet undan drottning Isebel,
Baalsdyrkans hängivna beskyddarinna, hade
flyktat längst i söder ut i öknen en dagsresa bortom
Beer Seba, slaknade själens och kroppens spänning,
och han bad: »Det är nog. Tag mitt liv, Herre. Ty
jag är icke förmer än mina fäder.»
Kunna vi, med all olikhet i tid och rum och
åthävor, känna igen något av kastningen i profetens
själ emellan trotsigt trosmod och vacklande
vanmakt, så har också Första Konungabokens nittonde
kapitel något att säga oss. Den trötte profeten
fick budet: »Gå ut och ställ dig på berget inför
Herren.» »Då gick Herren fram där, och en stor
och stark storm, som ryckte ’loss berg och bröt
sönder klippor, gick före Herren; men icke var
Herren i stormen. Efter stormen kom en
jordbävning; men icke var Herren i jordbävningen.
Efter jordbävningen kom en eld, men icke var
Herren i elden. Efter elden kom ljudet av en
sakta susning.» (i: Kon. 12: 11—12.)
Gudsrösten kom till profeten för att kalla honom
till ny djärvhet och nya värv, men den kom till
honom icke i stormen utan i stillheten.
Har icke stormen gått över oss, ryckt loss berg
och brutit sönder klippor? Har den icke följts av
jordbävning och eld?
Har icke Gud kommit till oss i stormen? För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
