Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från anno 1921 - XVI. Stillhetens kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
ningen hördes av ingen utom av profeten Elia. Den
gällde honom ensam.
I stillheten står själen ensam med sin Gud. Ingen
som icke varit ensam med sin Gud, befinner sig
riktigt under Guds grepp, huru gripen han än må
vara av världshändelserna och mindre
tilldragelser eller av egen och andras verksamhet. Då
bliver hans verksamhet icke besjälad inifrån, den står
icke under Guds absoluta kommando på samma
sätt, som när själen vant sig att i ensamheten
umgås med Gud och låta Gud taga hand om sig.
Här är en hemlighet, som det naturliga livets,
världshändelsernas, verksamhetens, iverns
profeter icke känna. Ingen iver, ingen åtrå, ingen
skrämsel, ingen sporre kan’ förhjälpa hästen till hans
högsta snabbhet. Jo, kanske till hans egen
yppersta kraft och fart. Men icke till att prestera en
snabbhet som egentligen går utöver hans
naturliga möjligheter. Därtill kan det ädla djuret
förhjälpas endast genom den säkre ryttarens goda,
strama tygel. Så är det med själen. »De voro väl
inkörda», skriver Kierkegaard om Herrens apostlar.
Det gäller om hans lärjungar i alla tider. Först
under Guds goda hand och stränga tygel kan
själen och människan förhjälpas till att giva sitt bästa,
mer än hon förmår. Då vågar hon, då orkar hon
det omöjliga, nej icke hon, utan Gud genom den
bristfulla, svaga, men ädelt anlagda
människovarelsen. Då blir verksamheten förmer än åtrå
och iver, hänförelse eller rädsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
