Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dömde förbrytare ådömts strafftider, hvilka skolat helt
af-tjenas i enrum. I den mån förut på längre tid dömda
fångar afgått, har antalet i gemensamhetsfangelse förvarade
fångar så minskats, att de numera utgöra blott omkring
200 män och något öfver 40 qvinnor; och denna
minskning torde ännu icke hafva uppnått sin yttersta gräns.
Vid besvarandet af den uppställda frågan har jag
sålunda att i vidgad mån tillgå erfarenheter, hvilka svenska
fångvården under mer än ett hälft sekel samlat.
Hvilka dessa erfarenheter varit, må ju kunna slutas
redan deraf, att den utsträckta tidsgränsen för enrumsstraff
föranledts af ett i vår riksdag år 1880 af dåvarande cheten
för rikets fångvård, generaldirektören Almquist, derom
väckt och af fångvårdsstyrelsen sedermera efter hans
af-gång, i utlåtande af den 24 April 1889 på det kraftigaste
tillstyrkt förslag. Det är klart att förslaget hvarken skulle af
fackmän väckts eller förordats, derest icke
ensamhetssystemets gynnsamma inflytelser varit för dem
otvifvel-aktiga och genom iakttagelser under de gångna åren fullt
bestyrkta.
Om än de flesta gemensamhetsfängelserna i Sverige
under 1870: talet blifvit försedde ined nattceller, voro icke
ens de dermed fritagna från de djupgående olägenheter,
som visa sig vara med gemensamhetssystemet öfverallt
förbundna. De voro alltjemt uppfostringsanstalter i det onda.
De hänsynslösaste och i sedligt afseende mest förvildade
bland fångarne öfvertogo alltid ledningen, den de visste
sköta med en slughet och en energi, som manade kamraterna
till underkastelse och åtminstone de mindre modige inom
bevakningspersonalen till en af omtanken om deras
personliga säkerhet betingad respekt, som kunde förmå dem
att understundom hvarken se eller höra hvad de dock både
bort och kunnat såväl iakttaga som motsätta sig.
Ställningen inom fängelset blef på detta sätt mer eller mindre
osäker; befälet visste icke huru långt det kunde våga lita
på sina underlydande och ibland dessa rådde inbördes
18*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
