- Project Runeberg -  Nordisk tidsskrift for fængselsvæsen... / Årg. 25 (1902) /
98

(1878-1911)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för sig lämpligt, torde vara obestridligt, men i fråga om
dess ersättande med bättre äro meningarna delade.

I allmänhet fordrar man för mycket af det korta
frihetsstraffet. Man jemnställer det med det längre och begär
samma verkningar som af detta.

Det till tiden utsträckta frihetsstraffet är känbart
genom frihetsforlusten under längre tid, och det medgifver
tillgång att i flera afseenden påverka fången till hans
förbättring. Deremot förebrår man det korta straffet, att det icke
är nog känbart, att tillfälle till fångens förbättring ej finnes,
att fängelselifvets inflytande på fången är för honom
skadligt, att hans fortkomst och näring onödigtvis lida afbräck
af frihetsforlusten, att straffet alltför mycket drabbar
fångens närmaste genom hans frånvaro från hemmet, med flera
anmärkningar.

Obestridligt torde vara, att man ej kan medhinna att
i moraliskt afseende påverka en fånge, som allenast under
dagar, veckor eller en eller annan månad vistas inom
fängelsets murar, men man är ej heller berättigad att uppställa
fordran å fångens sedliga forbättring genom det korta
frihetsstraffet. Hvad angår de öfriga anmärkningarna, äro de,
der de ej träffa frihetsstraffet i allmänhet, förnämligast
grundade i olämpligt sätt (ör straffverkställigheten. Kan
man icke förbättra fången, bör man dock förmå tillse, att
man ej försämrer honom och att han ej utsläppes ur
fängelset mera sedligt förderfvad än han ditkom eller med en
ringaktande tanke om straffet. Att i de länder, der man
haft bedrøfligaste erfarenheter af det korta frihetsstraffets
skadliga verkningar, införa häråt syftande ändamålsenliga
anordningar torde vara ett ingalunda förkastligt botemedel.

Bötesstraffet har den olägenheten, att det icke i den
ringaste mån medgifver direkt verkan å brottslingen till
förbättring, och jemväl i flera andra afseenden är det förenadt
med betydliga olägenheter, bland annat derigenom, att det
verkas synnerligen ojemnt och stundom alldeles icke är
känbart. Anloppen emot detta straff äro icke desto mindre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:21:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntff/1902/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free