Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vigtigaste korrektionela uppgifter. Länsstyrelserna blef vo.
verkliga fångvårdsmyndigheter, en hvar i sitt län. Men om
än med hänsyn til fängelsernas beskaffenhet betecknande
ett utomordentligt framsteg, hade dock reformarbetet på
denna punkt i sjelfva verket återfört
fångvårdsadministra-tionen till en rätt likartad organisationsståndpunkt som den,
hvilken den 3 februari 1825 föranledt uttalandet om
svårigheten att förvänta någon enhet och fullständighet i
styrelsen af rikets fångvårdsanstalter,« så länge vården och
förvaltningen deraf vore delad på flere auktoriteter«. Då
voro dessa blott sex. Nu hade de blifvit minst tjugufyra.
Hos fångvårdsstyrelsen väckte detta dock ingen
betänklighet. Den var så upptagen med omsorgerna om de
starkt öfverbefolkade fängelserna af andra och tredje klassen
samt af den nyauordnade kronoarbetskåren, att den tvärtom
med största tillfredsställelse ville fortfarande å Kongl. Majrts
Befallningshafvande öfverlåla hela befattningen med första
klassens fängelser. I sitt förslag af den 28" augusti 1846
till provisoriskt reglemente för de nya länsfangelserna
hemställer den derför, att Kongl. Maj:t måtte åt sina
befallningshafvande i länen anförtro att antaga, hvar vid sitt
länsfän-gelse, dess direktör och vaktbetjening. Men i skrifvelse af
dea 24 november samma år tillbakavisar Kongl. Maj:t detta
förslag såsom »icke fullt öfverensstämmande med
fångväsendets nuvarande organisation« och anförtror uppdraget
åt fångvårdsstyrelsen, som dock borde utöfva det efter
samråd med vederbörande befallningshafvande. Svårigheten
för fångvårdsstyrelsen att under då rådande
kommunikationsförhållanden kunna vidmagthålla första klassens fängelser,
hvilka voro kringspridda öfver hela landet och hvilkas
föreståndare ännu då ej i allmänhet egde den bildningsgrad,
som måste för en mera sjelfständig tjensteförvaltning
förutsättas, gjorde dock oundvikligt att åt de olika
länsstyrelserna och dessas ombud, tillsyningsmännen vid
krono-häktena, anförtro den närmaste ledningen af ifrågavarande
fängelser, äfven om dermed önsklig »enhet och fullständighet«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
