Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framför en större. Då benägenheten att af ekonomiska
skäl anordna stora anstalter utan att på samma gång
tillgodose dem i hvad de behöfva för att kunna fungera räl,
allt för ofta gjort sig gällande för att ej böra befaras möta
äfven här, hade komitén, med anslutning till
riksdagsskrif-velsen d. 25. April 1896, ansett sig böra genom
maximi-siffrans nämda begränsning motverka den formalistiska
åskådning som anser att blott barnet insatts i en anstalt,
man ock gjort allt hvad man bort göra. Komitén kände
sig nog skyldig tillse att icke genom för stark inskränkning
af skyddslingarnes antal deras uppfostran skulle bli allt för
kostsam; men den måste å andra sidan beakta hurusom
derest antalet barn finge utan begränsning utsträckas tifl
hvilken siffra som helst, uppfostringsarbetet lätt skulle
alldeles omöjliggöras. Den föreslog derför en maximisiffra
af 30 barn för hvaije hem, dock så att, derest ett hem
verkligen så anordnades att det utan men för
uppfostringsarbetet kunde mottaga flera, Konungen skulle ega medgifva
ökning af sagda siffra. Denna uteslöts emellertid ur del
kungl. förslaget. Särskilda utskottet fann sig dock böra
tillstyrka dess återinsättande. Det påvisade hurusom i
föjjd af motiveringen i det kungl. förslaget, det kunde
antagas leda till ganska olika fö|jder, om riksdagen antoge
komiténs eller Konungens förslag. Såsom sin öfvertygelse
uttala utskottet att de små hemmen borde tillmätas ett
afgjordt företräde. Ett stort barnantal medförde icke blott
den olägenheten att föreståndaren, som ju äfven med allt
skiil nämdes husfader, samt husmodern icke kunde så
som erfordrades träda i personlig beröring med hvarje
skyddsling eller på honom utöfva ett tillräckligt
individualiserande, handledande inflytande, utan ledde jemväl till den
menliga följden att anstaltens samtliga lokaler måste göras
så stora att de miste sin hemliknande prägel. Jag tror
heller icke vara möjligt förneka det okloka uti att
uppfostra fattiga barn till en i allmänhet anspråkslös ställning
i lifvet i anstalter, som till följe af skyddslingarnas stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
