Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förf. har i aila dessa Trior skänkt oss förstlingen af sina humoristiska och erotiska
skapelser, tillfälliga, och de förra för ett enskildt sällskaps nöje tillkomna, derföre också
görande anspråk på all vår receptivitet för det nya och originella i dikt och ton,
hvarpå dessa, liksom Glunlarne, äro så rika. Men har den konsterfarnc ej mindre
än publiken med glädje tillegnat sig dessa snillets improvisationer, så har den lörre
dock redan nu så myckel erkänt att förf. är värdig ett sådant intresse, att kritiken
efter delta också vill häfda sin rätt och gå till väga med härefter af förf. utkommande
arbeten med samma uppmärksamhet och noggrannhet, samma stränghet, hvarmed den
emot oss andra, på samma konstens fält arbetande, förfar.
Gunnar Wennerberg har äfven skänkt allmänheten ett nytt häfte sånger för en röst,
innehållande fem sånger, af hvilka de tvenne forsla äga intresse, nemligen den
känsliga, behagliga Säg att jag kommer och den karakteristiska Djævelsklokketi. Det
moderna valsthemat i Ess dur i den sednare sången pag. 7 kommer något oväntadt, men
gör dock på sitt sätt ett afbrott i den dystra sången, och det heter ju också dervid:
»de hilse den Klokke med Drik og Sang». De öfriga sångerna äro ej af den uppfinning,
att de kunna ställas vid sidan af förf:s äldre. Serdeles höra Min vår och Svensk
Soldalsäng till sådana sånger, dem man opålaldt kan se i sådana komponisters arbeten,
hvilkas lörfatlareära och namn äro en likgiltiga, men dem man gerna vill sakna bland
G. Wennerbergs kompositioner.
De båda nämnda häftena äro typografiskt väl utrustade. I Serenaderna
förekommer pag. 8, 3:dje takten från slutet i forsla lenorsliimman, ett c, som skall vara d.
Fantasistycken för Pianoforte componeradc och Ivar Hallström tillegnade af Ludv. Norman
op. 5. Sthtn, Hirsch. Leipzig, Kistner.
Det är med en egen känsla af välbehag man stannar framför en konstprodukt,
vare sig i musik, måleri, skulptur eller scenisk konst, der man hos konstnären igen-
känner bildning, finkänslighet och kunskap i sin konst. Oni konstnären är ung och
vid besittningen af dessa egenskaper ännu ej hunnit blifva herre öfver den skygghet
i lynnet, den afhängighet af någon mästare, någon skola, som är vanlig hos hvar och
en äfven utmärklare begåfvad konsllärjunge, så bevisar detta ej något emot hans talang,
ulan innebär ofta ett löfte om utveckling, som ej är vanligt hos dem som vid första
steget på konstens bana blifva den större publikens gunstlingar. I deras ögon, som
tidigt erkände Herr Normans stora anlag och af dessa anade till hans utbildning i den
briljanta och genast populära genren både som executör och composilör, har herr N.
kanske ej rättfärdigat de förhoppningar man gjort sig, men för dem som skåda
djupare i konsten, som älska alfvaret deri, som hylla gracerna mera än
glädjeflickorna, visar sig i Herr N:s compositioner, så i de som här ofvan äro anförda,
som ock i de öfriga af honom utgifna arbeten: Char akter-s täcke, op. 1 och 2.
Sonate för Pianof. och Violin op. 3, samt Trio för PF., Violin och Violoncclle op. 4
(om hvilka sednare förljenstfulla arbeten vi hoppas framdeles komma i tillfälle alt vllra
oss) visar sig, säga vi, en konstnärlighet som ej kan annat än glädja livar och en
som intresserar sig for den instrumentala composilionen inom vårt land. — De
finnas hos oss, som hos Herr N. fördömma de tecken alt han blifvit uppammad i en
inusikverld sådan som Leipzigs, der man utom den klassiska konstens mästare äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
