Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan här blott gifvas med (åtminstone i hufvudrollerna) endast italienska, eller med
endast svenska sångare: i båda fallen erhålles en färg; vid sammanblandningen uppslår
ej en italiensk, men väl en babylonisk opera. Menniskohjerlats rörelser äro väl
öfvcrallt af samma natur och lyda samma lagar; men deras uttryck variera i Nord
och i Söder alltför betydligt för att kunna bringas i någon samklang. Styrelsen lärer
märkt detta och tyckes hafva tagit del parti, alt tills vidare alldeles slå Italien ur
hågen, serdeles sedan »Lucrezia», nu som torr, funnit publiken vara lika känslolös
som hon sjelf. Från Italien har man vändt sig Lill Frankrike, det klassiska nemligcn,
och dcrifrån medfört ett par blommor, på hvars fägring tiden och modet fåfängt pröfvul
sin makt: ej ett blad har bleknat, cj en stängel vissnat, och ur kalkarne uppstiga
anou samma Ijufva doft som tjusade våra fäder. »Målaren och Modellerna<> har
ömsom roat och rört oss; midt ibland »Intrigens» humoristiska masker försättas vi af
Julies själfulla toner, blandade med harpans, tillbaka Lill Provencalernas gyllne tider,
och i det aflägsna fjerran framskymta redan de lultiga formerna al »Slottet Montenero»,
inom hvars murar mclodicus konung, d’Alayracy rest sig en thron, den ingen
revolution skall omstörta.
Vända vi blicken från detta melodiens Eden till en ännu högre sfer, till herrskaren
öfver alla elementerna i tonverlden, så möter oss hans största skapelse, Don Juan.
Man har sökt framställa den värdigt, men det har ej rätt velat lyckas.
Omständigheter hafva inträdt, till följd hvaraf ej alla sujelterna kunnat erhålla de för hvar och
en mest passande roller, käuslau häraf förtog lust och intresse, och illusionen uleblef.
Delta hindrade dock ej enskilda partier att utföras med verklig förtjeust. För öfrigt
begick Styrelsen här ett slort misstag genom att utbyta den reciLerade dialogen mot
den platta talade, hvarigenom det hela, afvensom serskildt en stor del af de på
recitativet beräknade musiknumren betydligen förlorade.
• •
Afven Macbeth och Martha hafva ånyo upptagits och gifvits några gånger.
Ett synnerligt intresse är naturligtvis fästadt vid nya sujetters ankomst till och
andras afgång från scenen. I det förra afseendet hafva vi att nämna herr Broms och
mamsell Lcioin, begge debuterande i Norma (Orovist och Adalgisa). Båda ega rätt
fördelaktiga egenskaper, såväl som svaga sidor; något definitivt omdöme torde ännu
vara för tidigt. I »Norma» har ock mamsell Normani härsLädes sjungit sin svanesång;
i Ernani hafva vi detsamma af herr Dclla Santa all förvänta: båda dessa artister
lära nemligcn snart lemna Stockholms sångscen.
• *
En bland Styrelsens svåraste uppgifter för det kommande spelaret blir ulan tvifvel
sångpersonalens komplettering. Man har talat om ett ål herr Giinther anförtrodt
uppdrag alt i Tyskland söka en Tenor (möjligen ock en Sopran) för vår opera; dock
belviflas med skäl alt herr G. skulle vilja ikläda sig det dermed förenade ansvaret.
Älven lärer man se sig om efter sångare inomlands, och bäst vore utan tvifvel om
.detta lyckades, under förutsättning naturligtvis, att man ej får nybörjare. Ty fastän
Jofvande elever alltid äro ej blott välkomna, utan ock för framtiden nödvändiga, så
måste ock derjeinte scenens behof af artister i närvarande slund erkännas såsom
øafvisligt.
fr. b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
