Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stå, såsom gamla kära vänner. — Det nya uppträder för dem som en obekant
främling, och då den äldre med möda kan rycka sig lös från sina vanor, ja ogerna låter
störa sig i dem, blir också umgänget med den fremmande honom svårt, han vänjer
sig med möda dervid, ty det fattas honom denna ungdomens egendomlighet all
öfver-lemna sig åt allt nytt och öppna sitt hjerta för det första bästa,
Derlill kommer ett för de gamle utmärkande behag hos den gamla musiken —
idéassociationen. Med de bekanta tonerna återkomma för dem deras ungdoms sköna
tid; de äro den nyckel, som öppnar de slumrande minnena i deras hjertan och röra
derföre deras själ på dubbelt vis. Men minnet af ungdomen är alltid ett inblickande
i himmelen, ett återvändande af lycka och salighet; i minnet är hvarje ungdom skön,
liksom om vintern minnet af våren. Deraf kommer det ju ock, att man alltid blott
talar om de »gamla goda tiderna.» Deraf kommer del, alt man i hvarje lid säger
»/orr var del bättre, tiderna blifva sämre.» Blott de gamle säga sä, emedan blott de
känna den förra lid och emedan de i den voro unga och lyckliga; ty allt syntes dem
då, såsom nu ungdomen, i rosenskimrandc ljus. Så inlägga de också i den förr af
dem hörda musiken hvad som ej ligger i densamma, men i deras erinringar, i deras
genom erinringarne på nytt väckta känsla. Vid det och del musikstycket sutto de
sälla vid den älskades sida, denna aria sjöngs då af eu skönhet, för hvilken de då
svärmade o. s. v.
Ny musik kan nu ej väcka hos dem dessa ungdomsmiuneu och förefaller dem
redan derförc kallare, uttryckslösare och mindre angenäm, äfven då den anuars upp-
• •
träder i vanlig form. Ar nu denna sednare derlill ny, då känna de sig än kallare
stämda, de slå såsom bland vildt fremmande menniskor, som tilltala dem på ett dem
obekant språk, de vela icke, hvad detta fremmande språk har alt säga och kuuna icke
känna och första, livad som upprör och fröjdar de ungas sinnen.
Sådane gamle, som äro alldeles afdöde för del närvarande, kan man ej gifva
något bättre råd, än alt tänka hvad de vilja och kunna, men behålla sina tankar för
sig sjelfva och ej.uttala dem såsom ett ofelbart rikligt omdöme.
Den äldre konstvännen äter, som ännu bevarat friskhet i sinuet och som
dessutom är ense med sig sjelf om konstens väsendlliga oföränderliga lagar, han skall, för
alt ej gå miste om mängen njutning, för att ej fälla falska och orättvisa omdömen,
samla sin eftertänka och vända sitt tvifvel ej så mycket emot det nya verket, som emot
sin känslokraft och sin upplännings friskhet. För alt erfara, om bristeu på magi öfver
honom ligger i den nya compositionen sjelf eller i hans vana, måste han söka aLt
ofta höra densamma och låta den verka på sig. Han måste fråga och söka inse, om
deri väsendlliga konsllagar äro öfverlrädda. Ej hvarje ny aria behöfver just bafva
samma form, som man är van all finna hos Mozarl, men väl en ämnet motsvarande
form. Arian målar, uttrycker en känsla. Denna har i mcnniskosinncl en viss
varaktighet, en viss regel för sin uppkomst, sitt till- och aftagande, sin nyancering. Har
den nye compoDislen iakttagit allt delta, så måste den äldre åhöraren medgifva att
formen är god och alt skulden alt den ej tilltalar honom ligger hos honom, i hans
vana alt höra, och ej i det nya. Finner han deremot, att componistcn velat uttrycka
en enkel känslostämning med en mångläld af accompagnemangsformer, med många
modulationer och dissonanser o. s. v., så måste han med rätta säga, att bristen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
