Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna hedervärda borgerlighet har nu till större delen till och med försvunnit från
handtvcrksklassen; men att en artistisk verksamhet drifver sina starkaste rötter i den
gedigna borgerlighetens mark, alt den finner en helgelse i en innerlig gudsfruktan och i de
sedliga banden af elt strängt familjelif, det har i våra digar blifvit något alldeles frem mande.
En sådan anblick erinrar oss om dessa medeltidens konstrika män, hos hvilka
det skråmessiga handtverksväsendets soliditet ännu kunde gå hand f hand ined
konstnärlig genialitet. Och i sjclfva verket är också hela Bach, sådan han diktade och lefde,
den sista efterklangen af medeltidsstorhel, som ännu i stångpiskornas lidchvarf var
förnimbar. I den troende mystik, som bodde uti hans enkla sinne, med den fantastiske
fullheten af underbart sammanflätade formbildningar har han uppbyggt gölhiska dömer
af toner, sedan konsten alt uppföra dem af stenar längesedan utdött.
Det är en riklig gliidje att betrakta det Bachska stamträdet. Från Sebastian Bachs
farfarsfader till hans söner är del blott fyra generationer, hvilka upptaga en tidrymd
af något öfver hundrade år, och likväl har från denne stamfader familjen utvidgat sig
till mera än tjugo, i sju linier utgrenade manliga afkomlingar, af hvilka hvnrjc åter
såsom caput familiæ skulle kunnat grunda cn ny linie! elt sådant sliigte måste dock
bestå af kärnmenniskor, som bos sig förena cn märkvärdig fullhel af den stadigaste
kroppskraft och med skäl kunna vara stolla öfver sin ällctafla. Och denna stora familj, som
efter inensklig beräkning lofvade forlblomstra genom alla tider, redan nu, hundrade år
efter Sebastians bortgång, är den — utdöd!
Den store tonmästarens förfäder voro hedervärda handtverknre och musikanter;
hans stamfader, Veit Bach, cn från Ungern till Sachsen invandrad bngaremästare,
dennes son, hans farfarsfar, tapetfabrikant och dessutom musikus; uti tredje och fjerde Je^
det, i nedstigande linie från Veit, försåg familjen redan hnlfva Thiiringcn med goda mu*
sici; Johan Sebastians fader var hofmusikus i Eisenach, och då han dog tidigt, så blef
den äldre sonen, Johan Christoph, Schastians lärare i musik; Sebastian åter har i egen
lära utbildat tio söner till rättskaffens musici.
För sådant folk inåslc visserligen den moderna idén om ett nobelt vagabondlif, om
emancipationen från hemmet, från familjelifvets band, såsom oskiljaktig från
konstnärens genialitet, vara och förblifva lemligen fremmandc. 1
Sebastian Bach lefde i närheten af elt den tidens mest praktlystna och urnrladé
hof. I sig sjelft betydde detta föga, då man i allt fall svårligen hade kallat kantorn
till hofvet. Men vid detta hot herrskade tillika en svbarilism i konstlifvet, som i denna
* 7
grad aldrig sedan egt rum. Synnerligast var det musiken, som i Dresden nästan blött
användes till höjandet af den furstliga glansen, men på det mest bländande och
vinnande satt, och. de italienska tonernas lätta silfvcrljud belönades af den tyska
frikostig-hetens solidare guldklang.
Bach lät detta icke gå sig till sinnes; han bar sitt kors med tålamod; under
skapandet af odödliga verk lät han chikancra sig af sin skoldirektör, plågade sig såsoin
hans förfäder gjort, och musicerade likasom de. Hvilken sedlig storhet i sä enkla drag!
Då förläggarnc på den liden voro sällsyntare än i våra dagar, så graverade den
flitige kantorn slutligen- sjelf sina arbeten i tenn.
En sådan verksamhetsförmågn utgör den bästa kommeutarien till hans bild, som
skildras oss i följande korta ord: »vid åsynen af det stadigt byggda Hulvudet, af de
svarta ögonen deri, tror man sig se. eld frambryta utur klippan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
