Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synles temligen lugn; endasl yllrade han all »Leipzigs luft var Iryckande för honom.» Eli
besök på ålla dagar i Berlin återkallade hans smärtsamma minnen. Dock hemlade ban
sig snart åter och yllrade sin glädje öfver sin nya opera och öfvcr ulsiglen alt i Wien
fa dirigera sin Elias, hvarefler han ville inöfva den i Leipzig. I Oklobcr bringade han
en vän ell ny It häflc sånger, hvaribland ock serenaden af EichendorlT: vVergangen isl
der lichte 7 tf"-», som skall vara elt fosler ulaf åtankun al hans hädangångna sysler;
del var ock hans sista komposition. Då denna vän på hans önskan sjöng delta stycke
för honom, bleknade han plölsligen och öfverfolls af ell slags vanmakt, så alt han
måsle föras hem och intaga sängen. Annu en gång hcmlade han sig dock. Den 28
Ok t. hade han med sin maka gjort en promenad och med aptit intagit sin middagsmåltid,
dä ell förnyadt anfall inträffade med ökad häftighet. Den tillkallade läkaren förklarade
del vara nervslag. Den sjuke låg en slund utan sans. Då han återkom Lill
medvetande, klagade han öfver häflig hufvudvärk. Ännu hade läkarne ej uppgifvit allt hopp;
han svarade på de frågor, som gjordes honom, och tycktes ännu känna de kringståeude.
Men den 3 November förnyades slaganfallet för tredje gången och beröfvade den sjuke
sansningen, som han ej mera återvann. Den 4 Nov. på aftonen kl. efter 9 afsoranade
han slilla och ulan smärta. Ilans ädla drag anlogo ett förklaradl ullryck. Hans vänner
Beudemann och iliibncr faslhöllo den adidnes drag uti en lyckad afleckning, och
bildhuggaren Knaur modellerade en byst efter densamma.
Sorgen öfver M:s bortgång var i Leipzig lika djup som allmän. Olyckan tycktes
hafva träffat hela släden. Hundradelals sörjande Irängdes kring hans boning, iör alt
ännu en gång skåda de kära dragen. Jordfästningen egde rum den 7 Nov. kl. 4 e. m.
• % é 6
i Paulinerkyrkan, som var ckiärerad. Fyra svartbehängda hästar drogo den med
palmqvistar, lagerkransar och blommor rikt klädda kistan. Bårtäckets ändar buros af
hans vänner och konslbröder David, Gade, Hauplmann, Rielz, Moscheles och Schumann.
Framför vagnen gingo medlemmarne af orehestern och stadsmusikchören, konservatoriets
lärare och manliga elever; bakom gingo den aflidnes närmaste anhöriga, derefter
prcslerskapet, stadens och universitetets autoriteter och embelsmän, några officerare i
uniform och en oöfverskådlig mängd af den bortgångnes vänner och beundrare; under
stads- och militär-musikchörernas högtidliga toner, framskred tåget långsamt till kyrkan.
Moscheles hade för detta tillfälle satt ett »Licd ohne Worle», E-moll (ur 5:te häftet)
för blåsinstrumenler. Sedan kistan anländt till kyrkan och nedsatts på den af 6
kandelabrar omgifna katafalken, tonade från orgeln ett preludium ur Antigone — det
ställe, då Kreon inbär sin sons lik. En elev af konservatoriet nedlade en lagerkrans
af silfver vid mästarens fölter. Härefter sjöng chören den bekanta sången: r> Er henne
tnich, mei/t lldier», hvari hela församlingen instämde. Derpå följde den af Mendelssohn
sjelf så mästerligt satta koralen ur Paulus: v Dir Herr, dir will ich mich er geben»,
hvarefler pastor Howard höll ett enkelt, men värdigt minnestal. Nu uppstämde köreu
åler ett af de skönaste styckena ur Paulus med inslrumcnlalackompagnement: »Siehe,
wir preisen sclig», och efter välsignelsen slutades akten med slulkören ur
passions-musiken: »//7V* setzen uns mit Thranen niedvr.» Sedan församlingen lemnnl kyrkan,
framträdde en ädel gestalt i djup sorgdrägt, och knäböjde under bön vid kistan. Det
var deu bortgångnes sörjande maka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
