Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diverse.
William Shield.
En stilla sommarafton promenerade pä stranden af Tync, vid den lilla staden North — Shield,
en man af adel hållning, med höghvälfd panna och allvarlig uppsyn, försänkt, som del ville synas,
i djupa tankar. Plötsligt tvärstadnade han, upplyfte sitt liufvud och lyssnade uppmärksamt. Han
befann sig midt framför cn under byggnad varande båt, från hvilken en violin lät höra sina
melodiska tonfall. I början klingade det som en smäklande kärleksklagan, derpå tycktes den osynlige
konstnären från strängarnc framlocka de nyckfulla och lekande vändningarne i en liten flickas naiva,
skämtsamma svar. Så omvexlade jubel och klagan, tills båda sammansmälte i slilla toner, hvilka
slutligen bildade en tvåstämmig sats, full af glädjrdrucken kärleksfröjd. Efter ett bänryckande
crescendo inträdde på en gång en djup lystnad.
”Beundransviirdt!” ropade den lyssnande, som förtjust åhört spelet. ”Tonerna komma ur denna
bål”, sade han för sig sjelf, ”jag måste veta, hvem som förmått locka dem ur instrumentet.” Sagdt
och gjordt! För att komma i båten, steg han på ett bräde, som bildade en brygga från kajen till
farkosten. Men som båten icke var fastgjord vid land. så vickade den till, och både brädet och den
derpå stigande plumsade i vattnet. En i båten sittande stark, ung pojke, omkring 15 år, rusade
upp då han hörde bullret och fallet i vattnet. Beslulsain och rask som han var, lyckades ban snart
få den främmande herrn på det torra.
”Jag tackar dig, min son !” sade den räddade, ”hade icke du varit, skolie jag aldrig (utt vela,
hvad jag dock så gerna velat få kännedom om.” Ulan att yttra ett ord vidare, försökte han ånyo
att närma sig båten.
”Hvad är det ni vill veta? Hvad söker ni i båten?” tillsporde honom ynglingen. ”Låt
åtminstone Förut torka edra kläder!”
”Först måste jag veta, hvem soin här spelade viol, och sen så vill jag se spelaren.”
”Den som spelade viol i båteo nyss, var ingen annan än jag, och här ser ni mig!” invände
gossen muntert.
Den obekante fixerade länge den unge spelaren, derpå fattade han hans begge händer, tryckte
dem med deltagande och frågade: ”Hvarifrån kommer du och hvad heter du?”
”Jag heter William Shield”, svarade gossen, ”och är från Swatwel. Min far var en fattig
sånglärare, och han undervisade mig från min tidigaste barndom i violspelning. När jag var åtta
år, spelade jag så der temmeligen, men För 2:ne år sedan dog min gninle låder; min inor hade
dött straxt efter jag vardl lodd. Så stod jag allena i vida verlden och jag var i stor ångest hur
det skulle gå med mig. Men då funderade jag på, om det icke vore bäst att jag ginge till
skeppsbyggmästaren och både honom all han ville antaga mig till lärling. Jag tog dristigheten på och
Försökte min Ijcka, blef antagen, och arbetade dugen igenom med all flit och omsorg, som i min
Förmåga stod; men om aftonen, ofta midt i natten,* tog jag till violen, min bästa vän, och spelade
derpå, under det jag tänkte på min goda fur. Mången gång Förekom det mig, som skulle ban höra
mig, och delta gjorde min högsta glädje.”
”Af hvem är det stycke du nyss spelade?” frågade den obekante.
”Af Corelli, och äfven till en del af mig.”
”Min son!” sade den obekante, ”jag vistas här tillfälligtvis och reser i morgon till London;
vill du Följa mig?”
”Så gerna jag ville, så kan och bor jag det ej”, svarade gossen. ”Jag måste tjena ut mina
läroår. Då ingen i verlden frågade efter mig, var det min mästare, som gaf mig bus och hem ;
jag vill sökn att så mycket som möjligt vara honom till gagns, För alt ålmiustoue i något kunna
• • •
motsvara hvad lian gjort För mig.”
”Bra, min son! följ livad ditt hjerta råder dig till i denna sak; men när du blir fri, uppsök
mig då i London, lofvar du inig det?”
”Ratt gerna Herre! Men bur skall jag i den stora staden få reda på er?”
”Fråga blott efter componistcn Cramer; han skall upptaga dig som son.”
William Shield höll troget ot sina läroår hos sin mästare. Derefter uppsökte han sin berömda
gynnare, hvilken med all kärlek omhuldade sin gunstling och Förskaffade honom, efter en liten tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
