Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 18.
1853.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
1:a Årgången.
Stockholm.
11 November.
Några ord om mvsikea i Tyskland ock Italien.
• •
• •
• •
j.
. (Forts. fr. foreg. N:r.)
Leipzig, deu 16 November. På resan Från Leipzig till Nurnberg sulto i samma
coupé som jag Lvänne herrar och en dam af spirituelt utseende och omkring 30 år,
kunde jag tycka. Redan då jag steg i vagnen, var samtalet i full gång och svängde
sig kring intet ringare föremål än själens odödlighet. Der stannade del dock ej länge.
Inom en timma hade astronomi, theologi, kiromanti, musik ech Louis Napoleon äfven
blifvit skärskådade. Den ena herrn slutade sällan en mening, ulan att ha citerat en
rad ur Geibel, Chamisso eller Lhland. Den andras tal var en förunderlig samman-
» I • i ^
Hickning af fraser, utsagda med en ton och en min, som hade de inneburit något djupt
eller nytt. Damen talade lifligt och väl, men tycktes ha sitt nöje i att ständigt byta
om ämnen. Då samtalet händelsevis eller genom hennes ledning öfvergick till thealern,
afbröt hon plötsligt den citerande herrn, sägande: »låtom oss välja ett annat ämne!
ni kunde lätt annars komma alt yttra något inindre hölligt.» Detta yttrande väckte
% ® a * ^ ,
nyfikenhet och föranledde en ömsesidig presentation, dock icke förr, än fraseologen, till
allmän belåtenhet, afslutat sin föreläsning med de orden: »die Kunst ist also die Ver-
m •
körperung eines Jenseits. Ohne Streit kein wahres Menschenleben!» —- Afven milt
intresse väcktes nu, då jag hörde henne med en liten theatergest förklara att hon var
fräulein Marra. Båda Tyskarne utandades ett så väldigt »ah!» alt rutorna i coupén
blefvo helt immiga och äfven jag mindre sömnig, då jag fick veta att jag hade en
prima donna bredvid mig. Naturligtvis kom nu åter thealer och musik att bli
samlals-thema. Inom kort var Jenny Lind föremålet — ej för något exalteradi beröm, utan
tvärtom för den mest obilliga och bilande kritik: »Hon var en obetydlig varelse, som
hade svenska folkvisor att tacka för sin framgång i koncertsalen, Meyerbeers godhet
för ryktet på scenen» . . . »hon var en intrigerande aktris, som med sin rikedom visste
att genomdrifva sina nycker» . ; . »hon var cn pygmé mot Sontag, Persiani, Pasta,
Grisi m. fl.» . . . »hon var ulan djup känsla, men begåfvad med ett förståndets snille,
som räddade henne vid alla svårigheter» . . . »sina brister förstod hon alt begagna som
förtjenster» o. s. v. Jag kunde, trots mitt bemödande, ej tiga längre. I nästa
ögonblick voro Marra och jag i full och häftig disput. Den citerande herrn, som förut tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
