Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hiir i
mest betydande i denna lirma. Publiken aler, som mer Taster sig vid sak än person,
iir af annan äsigt. Om jag talar om »Fides’ charmanta aria», som naturligtvis Meyerbeer
har fcirljcnslen af, så berömmer publiken den förlriillliga »solen», som maschinisten Schiitz
hittat på ; är jag förtjust öfver »kröningsmarschcn», sä är publiken utom sig öfver »isen
och skridskoqvadrillen», som Herrar Schnitzler och Fenzl gjort; prisar jag den vackra
qvartclt, i hvilken profeten berättar sin dröm, så lofordar publiken med skäl den
outtömliga rikedom af lysande driigler, som coslumicren Iir Fries framtrollat i
»krönings-processionen»; nämner jag något om det karakteristiska i vedcrdöparncs »ad nos, ad
salntarein undam», så förslummas jag genast af det beundrande sorl, som »Orgian» med
sina danserskor, kandelabrar, silfvcr- och guld-kärl, turkiska mattor, eld, brak och
rök — allt ett verk af dekoratörerna Quaglio — framkallar o. s. v. Och publiken har
rätt. Den är ärlig. Den uttalar ulan omsvep hvad som roar den i Profeten. Dock,
denna publik är den s. k. söiidagspublikeu. Del ges äfven en annan, som finner sig
road; den nemligen, som efter omälllig njutning af lös operamusik blifvit blaserad och
Profeten tycker sig finna cn liten retning af musikalisk aplit äterväckt. Men
denna publik, mer män om sin egen värdighet, vet nog alt del är skickligare alt tala
om den ypperliga musiken under soluppgången än om solen sjelf. Det ar icke ärligt,
men del skadar icke mycket i längden. — Jag har egentligen ingenting annat emot
Profeten än alt den kallas opera. Ty om denna pjes är en opera, så äro svårligen
Armida, Don Juan och Friskytten det. Jag kan i bast ej hitta på en egentlig
benämning för den, men något i den vägen som kosmorama skulle del väl bli. Hvad nu
utförandet beträffar, så var det förträffligt. Jag hörde äfven af personer, som sett delta
jätteopus i Paris, alt prakten i uppsättningen här var ojemförligt större. De fyra
limmar det varade, förcföllo mig dock som en natt under oroliga drömmar. Jag kände
mig ingalunda slå i någon tacksamhetsförbindelse hos den, som förskaffat mig denna,
Gud ske lof, högst ovanliga kouslnjutning.
–––den 8. Då jag i dag träffade Hausser, som jag i går sett bevista Profeten,
frågade jag honom livad han tyckte. Ilan blef genast förifrad och använde i ymnighet
ord sådana som »abgcschmackl», »frevelhaft», »Schandlbal» m. fl. Illand annat yttrade
han: det är en opera för fåfänga primadonnor, för förlägna Lhealcrdirektioner och för
halfberrskap.
fFte/i den 18. På qväilen hörde jag i Iiarnlhncrlhorlhealern Wienarnes
favorit-opera Fidelio. Orkestern, stödd på (> kontrubasar—ett antal, som vid stora koncerLcr
lärer ökas ända till 10 — spelade utmärkt. Sångpersonalen var här, liksom i de andra
Tysklands större städer, ej jemngod med kapellet. Jag vill härvid dock göra ett
undantag af Staudigl och Draxler, bas-sångare af första ordningen. Tenorerna Audcr och
Erl och sopranen Gundi äro ganska goda sujetter, men alltför obetydliga vid sidan af
de förstnämnda. Gundi, som var Fidelio, sjöng lifligt, men räckte ofta ej till. Staudigl,
som Kocco, utförde sill parti utmärkt vackert och musikaliskt, ehuru man ibland kunde
förmärka en viss »licentia emerilorum», förlåtlig hos den fortjente veteranen. Draxler
återgaf Pizarros parti på ett verkligen förvånande sätt. Del fordras cn slik
slentors-stämma för alt hålla sig uppe under de instrumentala slörtsjöarnc. Ouverturen och
långarncs chör måsle, efter liflig a handklappningar och bravorop, gifvas da-capo. Det
var vackert och rätt. Hur ofta har jag icke med förargelse hört det eviga och rncrcu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
