Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vcrsilet, offentligt bibliothek eller institut. Denna försummelse hos lagstiftaren har
åstadkommit, att ingenstädes finnes en complett samling af hvad i Sverige blifvit i toner
diktadt.
Af huru stort intresse blefve det icke för fosterlandets musiklilleratur, om en
Förordning påbjöd, alt af allt hvad som utkommer från landets musikpress, skulle
exemplar nflemnas till Kongl. Bihliothekct och till Kongl. Musikaliska Akademien.
En sådan författnings stadfäslelsc skulle for vårt lands musikhisloria medföra sin
stora nytta, och svenska musikpressens alster icke mera ligga gömda i enskiltes
biblio-theker, ulan biifva tillgängliga för alla som deraf ville sig begagna, samt dymedelst
uppfylla det ändamål, hvarlill de i och genom sitt publicerande varit ämnade.
Correspondence-artikcI.
* Paris den 16 Nov. 1853.
Det var ifrån Leipzig och om de berömda concerterna derstädes jag sednast meddelade mig.
Jag kan förstå att för dig såsom Stockholmsbo underrättelserna om det Parisiska musiklifvet skota
vara an mer välkomna — tillåt mig dock att först redogöra för hvad som under vägen mellan de
båda så olika städerna i musikalisk väg kan vara nf intresse. I Halle, första stationen, lefver sång-
%
componisteu Robert Franz, en författare som i hela Tyskland bär ett aktadt namn och hvars sånger,
oaktadt det ofta svåra accompagneinentet, äro bland de mest sjungna, om man undantager i sådana
kretsar der Proch, Panseron och Mnsini allt fortfarande äro moderna. Franz är en poetisk konstnär,
dock ej mångsidig; han har nästan uteslutande fäst sig vid den lyriska sidan af konsten. — I Gasset
såg jag veteranen bland de tyska componisterua, mästaren från de gamla goda tiderna, Louis Spohr.
Hans kolossala gestalt Öfverraskar den, som förr endast af hans arbeten känt den elegiska
compo-nisten ; men fur man blicka in i hans djupa, strålande blå ögon och se honom i hans milda, vänliga
och meddelsamma sinnesstämning, då bar man ej svårt att igenkänna författaren till Jesonda och
”Sångscenen.” Från Cassel förde mig min väg till Cöln, dit jag ankom den 25 October i lagom tid
till den första abonnements-concerten derstädes. Ferdinand J/iller är derstädes capellmästare, ej
vid theatern, utan för concerterna. I de flesta tyska städer af betydelse, der ej hoftheater finnes,
bildas inom samhället ett större concert-sällskap, som då allt efter sin ställning kallar till ledare
någon bekant och skicklig musiker. I alla de Hhenska städerna äro dessa sällskaper af betydenhet,
och har delta egentligen bidragit till utmärktheten al de stora hvarje år firade Uhenska
musikfesterna. Hvad som serdeles utmärker de Hhenska concert-sällskaperna äro de stora och goda chörer
som dc hafva att påräkna, och concert-tillställningarnc derstädes hafva den stora fördelen att i hvarje
concert utom svmphonier äfven något större sångverk uppföres. I Cöln uppfördes nu Beethovens
symphoni i A-dur; Gades ouverture "im Hochland”; Sachs raotett: ”Ich lasse dich nicht”, och en
ny psalm af Ili/ler. — Tvenne dagar seduare bevistade jag en concert i DusscldorfT, der
programmets början utgjordes af en ouverture af Joachim, den utmärkte violinisten, som derpå spelade
Beethovens violin-concert i D-dur. Denna violinspelare är måhända att anse som den förnämsta nu
lefvande. Åtminstone skall ingen göra honom rangen stridig i föredraget al Beethovens och Bachs
composilioner. Det ar en artist, hvars spel gör ett intryck sådant som hvarje konstverk af första
ordningen. Der äro ynglingens af oskuld genomglödgade fantasi och mannens konstnärliga medvetna
kraft förenade. Hedan när Joachim var en fjortonårig gosse, lyssnade Ernst med beundran och
rörelse till hans spel. När han var sjutton år delade han i London Mendelssohns och Jenny Linds
triumpher. Nu vid 28 års ålder är han en konstnär som såsom executör värdigt kan nämnas vid
sidan af de största som lefvat; och hvad som utom hans förträffliga spel ger hvar och en ett så högt
begrepp om honom: — han bar inga afundsmän ! — Joachim spelade dessutom en fantasi för violin
af Schumann, som är musikdirektör i Dusseldorff. Concerten slutades med Mendelssohns
Valpur-gisnacht. — Ett par dagar sednare gafs af fru Clara Schumann och Joachim en soirée, der de båda
apelade cn sonat af Schumann i D-moll, ett nytt, utmärkt verk af denna författare, samt Beethovens
stora sonat i A-moll. De spelade båda denna sonat utantill och återgåfvo detta herrliga mästerverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
