Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tro som gjord o att mon utan stort alarm helsade dc förnämsta artisterna vid dera) entrée och nöjde
sig med att Törst luta deras talanger visa sig i sin rätta glans innan inan lät sin hänförelse bryta
ut i stormande applådissementer och bravo-rop. Man gaf denna afton Ross in is Cenercniola. M:me
Alboni (grefvinnan Pepoli) sjöng bufvudrollen. Hennes röst nr till omfång en contra-alt, som med
smidighet och fvllighct stiger till mezzo-sopranens höjd, af en djup, ren oeh klingande metall.
Hennes lätthet i anslag och koloraturens fulländning äro oöfverträllliga. Det grfves hos henne intet
bemödande. Det ar söderns natur som i all sia ursprunglighet oeh i all sin förmåga af ulveckliug
hos henne framställer sig. Tenorpartiet innehades af Garduni. Dandini’s af Tamburini. Den
bekanta artisten ur uu i saknad af sin förra röst, bibehåller val ännu sin ovanliga koloratur-förmåga,
men kan dock dermed blott intressera såsom ett minne frun fordua dagar. Mario väntas i dessa
dagar. Om hans fru, Giu/ia Grisi, kommer alt sjunga denna vinter, ar ännu obeslamdt. Bellalli
bitkoinmér från London, men namnes ännu ej susoiu engagerad. Paris är lullt af stora och små
artister. Illand ryktbara konstnärer som ej här äro bosatte, inen för denna vinter vistas härstädes,
ar» att näinna : Mcycrbccr, som har en ny opera under inöfulng för Opera-Loinique, Vordi och
Thal-berg*, också sysselsatta med comporicrnndct af operor. Afven skandinaviska konstnärer äro flera hur,
såsom den danske cemponisten SiegJ’riad Salomon ined sin fru, Henrietta Nissen-, den norske
pianisten Telef sen, en af Chopias utinärklare elever, här bosatt sedan längre tid; M: 11 Indebetou, också
elev af Chopin, m. fl.
Se der livad jag ännu vet om pariser-musiklifvet. Ju mer vintren ar i antågande, ju mer skall
allt bestämma oeh utveckla sig, oeh ju mera liden Tör Conscrvstorii-concerterna nalkas, ju större
verkliga konstnjutningar äro ock att förvänta. Alt i denna stora stad en mängd smärre, goda
musikaliska foretag äro å hane är gifvet, och säkert förestår här mången musikalisk fröjd, hvarom det
offentliga ingenting vet att förtälja. Hvad af inera intresse här kommer att tilldraga sig, skall du
få veta om du så vill, och med detta löfte sager jag dig i dag farväl, med tillönskan att da och
öfriga i Stockholm denna vinter också måtten göra en rik skörd på goda musikaliska nöjen.
—ii.
Underrättelser från ln- och Utlandet«
• • f —
Stockholm. Hr Nagels Concert på Kongl. Operan sistl. Lördag var utmärkt väl arrangerad,
vårdad i executionen och temligeu besökt. Man undrar kanske öfver detla ”temligen”, men
olyckligtvis har sa mycket denna saison varit lyckadt, att publiken ansattes nog bårdt, Tör att ej någon
gång blifva efter. Conccrtgifvaren sjelf medförde afven vid detta tillfälle sin vanliga finess, grazie,
renbet, hvilket förnämligast visade sig i Paganini-variationcrna, den enda Hel af Hr Nagels repertoir,
hvari lian ej var betänkt på ”variation”, samt i Huusers vackra Tarantella, hvilken tillika utgjorde
ett intressant minne af den talangfulle compositören af denna pjes, som Tör 9 år sedan med så
mycket bifall uppträdde i Stockholm. I de öfriga sakerna (af Molique och Taglichsbeck) visade Hr
Nagel en solid talang, ehuru ej med samma individuella colorit, som röjdes i förstnämnde nummer.
Om det är sant, att sånger vid pianot sällan taga sig ut på stora concerter, så gjorde dock de a T
M:ll Walin sjungna romanserna af Mozart och Beethovcn (”Förgät mig oj” och ”Vemodets behag”)
ett märkligt undantag, såväl genom compositionens djup och skönhet, som genom den musikaliska
halten i utförandet. Afven en bekant hallad af Pncius hörde man af M:ll YV. med nöje. Den stora
sopran-arian med 3 obligulhorn ur Fidelio, sjöngs af M:ll Michal med den grandiositet i stilen, som
compositionen erfordrar; dork blef numrets eifeet endast half, emedan valdhornspnrtierna, somej äro
skrifna för repienister, ulan för solister, saknade sin behöriga glans. För öfrigt förekom en liten
caoon af Rossini: ”Mi inan ra la voce”, som tog sig val ut. Coneerten öppnades med den romantiska
M elu.si na-ou vort uren af Mcmdelssnhn, ocb slutades med Beothovens Sonate Palhétique, efter
Sebin-delmeissers instrumentation, hvilken ådagnlade ett lika mästerskap i orehesterns behandling, som
djup uppfattning af Beetlioveus anda; på samma gång deu i sin fulla glans visade den kraft och
rikedom i compositionen, lor hvilka pianots gränser äro alltför trånga. Pjcsen hördes ined
hänförelse, oeli utfördes afven med stor förtjeust; dock erfordras för de buda allegrosatserna betydligon
modererudc lempi. ’ * •
r
é m I
n i i ,:x
•i «
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
