- Project Runeberg -  Ny tidning för musik / FRÅN APRIL 1853, TILL DECEMBER MÅNADS SLUT 1854 /
22-23:2

(1863-1857)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

––— <1. 20 giek jag till opera» för att höra Hugenotlerua, men deuna pjes var

inställd och i stället gafs Dom Sebastian af Donizctti. Den är 5 akter lång och
»gement söfvnnde. Den har dock sina lifgifvatide pointer, bland bvilka isynnerhet sisla
aktens final utmärker sig. Den består nemligeu helt enkelt af elt pistolsskott, som
åtminstone på mig, som halfsof, gjorde ett skakande intryck. Draxler sjöng forträfllligl,
isynnerhet ett parti i tredje akten. Wicnarne tyckas ej vilja göra mycken affar af honom.

–––––-d. 21. I kejserliga hofkapellet åhörde jag i dag den derstades mycket
berömda kyrkosången. Den var älven ganska vacker, ehuru valet af kompositioner ej
var det bästa. Det var mig rent af obegripligt huru en sångehorus, som har till
syftemål att föredraga god kyrkomusik, kan lägga afsides de gamla italienska mäslarnes
arbeten och sysselsätta sig med den sednare, om också utmärkta dock alltför mycket
figurerade, andliga musiken. — Wicnarne tyckas emedlertid vara högst intresserade af
och nitiska för sin kyrkomusik. Det gilves ej mindre än tio »Kirchen-Musik-Vereinc»,
som hvardera underhålla en sängskola och Ii vilka alla ha det gemensamma målet att
vidmaglhålla eller förbältra kyrkosången. Den förnämsta af dessa, »S:l Anna-Verciu»,
ursprungligen grundad af furst Lobkowilz, ger årligen sin undervisning ål 78 gossar
och bildar dessutom bland personer af mognare ålder skickligare kyrkosångare inot
betalning. Alla dessa, undervisade på det säll, som kyrkan fordrar — ett sätt, som
väseudttigen åtskiljer sig från de sångmelhoder, som följas i conccrtsalen och
privat-salonen — ulgå sedan ej blott till Wiens kyrkor, ulan till hela landets rundtomkring,
så all det ingalunda lärer vara ovanligt, alt i en betydligare landlkyrka höra en i
musikaliskt afseendc lika utmärkt messa, som i sjelfva hufvudstadeu. — Detsamma kuuna
väl också vi i Sverige säga, men olyckligtvis derföre, att i hufvudsladen kyrkosången
icke är utmärkt alls. Och hur lätt skulle den ej kunna blifva det, om till en början
blott 2 personer funnes, som nitiskt intresserade sig för saken, den ena genom att
meddela penningar, den andre insigter. De svårigheter ett sådant företag skulle möta
äro visserligen många; men vid närmare betraktande äro de äfven små. 1 flera
lysk-proteslanliska städer äro de äfven längesedan öfvervunna. Det är ju ej heller
meningen alt sälta in något nytt i vår kyrkas ritual, utan blott vidmagthålla ett gammalt.

—––––-Vid middagstiden gafs al härvarande »Männer-Gesang-Verein» Mendels-

sohns Antigone. Conccrlen var säkerligen besökt af mer än 1000 personer och
fortjente del. Orkestern var i förhållande lill sångarnes antal — hvarje halfehör utgjordes

• ’• *

af ungefär 70 personer — något för liten; men jag erkänner alt jag mera förnam

• ’ * • •

detta med ögal än örat. Mellan chörcrna uppsteg en deklamator och framställde hand-

0 mm m

lingens gång i ett lifligt, half-dramatiskt föredrag. På delta sätt blef mig den
Mcndels-sohnska musiken vida mer njutbar än fallet var i Miinchen; och jag är böjd att tro,
att dqtla sättet är del lämpligaste ntl lörena det antika dramats skönbeler med den
moderna musikens. Alla chörcrna gingo väl. Men »vicles Gewaltige Iebt*> tog dock
kronan af dem, ja äfven af Eros- och Baccbus-liymncrna, bur ståtligt utförda dc an voro,
Isyuncrhct gjorde slutet i den nämnda clioren, der hela massan förenad sjunger:

»Nielit an einen Heerd mit mir gclanpo
Nocb in meinen Rath soleh ein Frcvler», —

ett utomordentligt intryck* ej blott på mig utan på alla, tycktes mig. Det rätt svåra
problemet att få en stor chör att göra dl jemnt crescendo genooi flera takter, utan alt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:23:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1853-1854/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free