Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iot gitver den eu utmärkt skön lon, hvilken blifvcr ännu skönare om ytterligare tilläggas
Lvenne milda stämmor af 8 och 4 fots ton. Denua stänihlandning tillhör, som bekant
är, pedalen, hvarföre den endast är användbar när en i möjligaste måtto motsvarande
eger rum i manualen. — Dessa få exempel kunna här vara tillräckliga. Eu oändlig
mängd olika stämblandningar äro möjliga, genom hvilka framalslras lika många nya
instrumenter med nya egendomliga toner, hvilka utom orgeln icke finna några
jemför-liga. Likväl ärna vi icke påslå att alla dessa nybildade instrumenters toner äro sköna.
Ickc sällan erhållas fula, stundom högst vidriga. Det är således icke likgiltigt huru
man sammansätter dessa stämmor. För alt kunna väl och ändamålsenligt blanda
orgel-stämmor, erfordras ett sannt musikaliskt skönhetssinne, jenitc studium och erfarenhet,
tluru helt annorlunda beskaffade de toner, iivilka den genialiska mästaren framlockar
ur den sköna orgeln, än de, hvilka med stor möda ulklämmas af vanliga
orgelspcls-fuskare!
Här torde liksom i förbigående höra anmärkas, all om än den spelande, i orgelns
närvarande skick, ickc geuoui sitt anslag förmår gifva tonerna de många olika
modi-ficalioner, hvilka t. ex. en skicklig forlepianospclarc kan meddela åt flygelns, så måste
likväl den förre icke allenast i allmänhet strängt binda tonerna, utan äfven med en viss
kraft och spännstighet ögonblickligt nedtrycka langeuterna så djupt de ga, hvarigenoin
luften lika ögonblickligt inrusar i piporna, och genast gifva dem deras fulla ton.
IakLlages icke detta, så bliiva tonerna matta och orediga.
(Forts.)
Underrättelser från In- och Utlandet*
Stockholm. Fortiden Söndag gaf Bildningscirkclu en Soirée, som öppnades med en violin-qvartclt
af Ungen, hvorefter följde chörcr af Ahlstrum oeli Cronhamn samt ckÖrer ur operorna ”Lodoiska”
af Ckcrubiui och ”Wilhelm Telt” af Ros&ini.
= ”lNurnbergcrdockan”, har en temlig tid fortfarit alt gifva goda hus på Kongl. Thcatern,
synnerligast sedan hennes association med den ypperliga Konjandcr, och det ser ut, som skulle hon,
helst i detta sällskap, ännu någon lid försvara sin position. Libreltens handling hvilar på den
besynnerliga idéen hos eu Nurnberger-leksaksfubrikant att vilja liexa lif i eu docka af uaturliga
dimensioner, den han vill förmäla med sin son, samt på en kärleksintrig, som substituerar en lofvnndo
flicka i hennes ställe, hvaraf inånga pikanta qui pro quos uppkomma, på hvilka gubben, såsom
billigt, slutligen kommer till korta. En plan, så excentrisk, kan blott uppkomma hos en fransk
librettist, likasom blott ca individ af denna race förstår konsten att hålla den uppe. Ty Frankrikes
librutl-pocter, såväl som dess compositcurer, äro mästare, om ej alltid, i sin konst, dock i den
praktiska beräkningen af dess resultater. Detta låter ock tillämpa sig på Adams musik till
”„Nurnberger-dockan”, som derigenom, och ovilkorligen till sin fördel, skiljer sig från mycken musik af annan
exlraklion, hvars elTeet ej skall bero på livad författaren gjort, utan livad lian ”gewollt”, ”gestrebl”,
”bezwcckt”, o. s. v. Adam vill ej mera än livad han Ara//, lian åsyftar intet annat än livad hati
mäktar trälfa, och något ”sträfvande” förspörjes hos honom ieke alls, hvilket i vur tid är en redbar
förtjenst. Han vill roa sin publik, bereda den eu lätt pnsse-temps, och detta har lian gjort. Han
tofvar ej mera än han ämnar bulla, och den som fordrar annat, sökor det ej It os ”Aurnbcrgerdockan.”
Deremot fordrar man inom dessa gränser frisk och fattlig, men ej comiuun melodi, ett lätt hållet,
men doek fint och artistiskt arbete, samt ingen revelj-instrumentation. Vi vilja ej stiga att Adam
öfverallt, men doek att han i många full, i det hela uppfyllt (lossa fordringar. Betänkligast är det
besynnerliga ting, som föreställer ouverturen, och äfven finalqvartelten har föga^inlressunt att
för-kuuua. Blund de Öfrigu numreu utmärka vi Cornelius’ kupletter, äfveusom terzetten näst före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
