Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kcit der Well. Nur dann, wenn die Prolestanlen die Kunst als ein Hulfsmittel
auer-kennen die Mcnschen an die Kirche zu fcsseln, wird die Kirchenmusik fiir sic in
Wahrheit existiren; jelzt ist sic bios ein Name, ein lodler Buchslabe in dem
Alpha-bclc unsers socialcn Lebens.» — — Omdömet är strängt, men del innehåller mycken
sanning. Men — jag vänder tillbaka från alla de ställen, der kyrkosång antingen alls
ieke finnes eller oek lefver urartad, till Sixtinska kapellet, der jag i dag hört den
sådan jag ofta inom mig tänkt och önskat mig den. Påfliga kapellet lärer visserligen nu
icke vara så förträffligt, som i fordna lider; men säkert är, alt det för mig var
tillräckligt utmärkt, lör att sätta all den kyrkomusik jag förut hört i den djupasle skugga.
Tvenne hufvudorsakcr för den utomordentliga verkan det åsladkommer äro onekligen:
valet af kompositioner och siil tet att sjunga. Det förra inskränker sig till de gedigna-
#
sle arbeten i den Palestrinska kyrkostilen, arbeten, i hvilka den strängt allvarliga
andan, den sublima enkelheten och de med arkitektonisk noggranhet och fasthet
sammanfogade lomnassorna återge en bild af den kristna kyrka, som fostrat dem. Den
omedelbara följden af treklanger, den nästan fullkomliga frånvaron af dissonancer,
stämmornas underdånighet under det hela och likväl sinsemellan orubbliga sjclfstäudighcl, den
skenbara bristen på harmonisk rikedom och melodiernas kärlhet göra dessa sånger till
mönster i den rena kyrkostilen. Och frågar mig någon om jag då anser alla dessa
nyss uppräknade egenskaper, som från andra och vanligare synpunkter sedda äro
nästan lika många brister och fel, lör väsendlliga eller nödvändiga beståndsdelar i en god
kyrkomusik, sä tvekar jag icke alt svara: ja. — Kyrkan är till för alla, utan afseende
på den olika grad af bildning hvar och en eger. Kyrkosången bör likna henne häruli
och således framstå för den obildades känsla lika enkel och rörande, som för den
bildades förstånd djup och kraftfull. Den bör, med ett ord, gestalta sig eller del
gudomliga Ord den Ijeuar. Men, hvilken kyrkomusik uppfyller väl denna fordran i dess
helhet så, som de äldre mäslarnes kring medlet af sextonde århundradet och företrädesvis
Paleslrinas? Icke en gång Daclfs och Iländels, oakladt dessa mästares andliga
kompositioner i kraft, allvar och djup väl kunna sättas främst bland alla liders. Alen andlig
och kyrklig, ehuru hvarandra näraslående begrepp, äro ingalunda enahanda; del förras
omfång är betydligt större. Lika ensidigt och orimligt det derförc skulle vara all vilja
sälla Palestrina öfver Bach eller Handel i andligt-musikaliskl afseende, eller ens jcmle
en Mozarl eller Beelhoven i rent musikaliskt, lika ensidigt och orimligt anser jag det
vara alt förneka honom företrädet Iramlör dessa och sednarc kompositörer ur
kyrkligl-musikalisk synpunkt. Härtill bidrager i väsendllig mån formen, oakladt allt hvad man
vid densamma tror sig ha skäl att anmärka. Visserligen halva sednarc tider utbildat
denna till cn ojemförligl större frihet, skönhet och rikedom, än den egde på
Palcstri-nas lid. Men bör denna nya prägel derföre sällas på vår tids kyrkosång? Eller, är
del gifvet att denna skönare form, inpassad på ett redan bestämdi innehåll, skall, med
borlskafläude af den gestalt detta cn gång förmått gifva sig, åtcrgifva det på ett bättre,
ell mer passande sätt. Jag tror det ingalunda. Fenelon och Pelrarca stå i formelt
hänseende vida öfver Moses och David; men hvem vill väl påstå alt skapelsehistorien
skulle taga sig bättre ut i cn »Scrmons» rheloriska och afrundade perioder än i sitt
eget praeguanta och knagliga språk, eller alt den lågande andakten i psalmerna skulle
framträda herrligarc, om den ikläddes sonettens snörlif? Det är med formen i den Pa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
