Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paleslrina, är han den enda nyare mäslare, hvilken den äran vederfarils all af påfliga
kapellet få en sin komposition antagen. Fordom sjöngs i dennes ställe på »Giovedi
sanlo» elt miserere af Akssandro Scarlatti. Bai’s verk var vackert oeli sjöngs herrligt,
liksom Paleslrinas; men den mängd af rythmiska »espressioni >, som forekonimo, gjorde
del ålminslonc för mig mindre slorarladt och enkelt än den andra sangen.
— — d. 9. Jag kommer från Sixtmska kapellet, om ieke fullt så belålen som
i går qväll, dock ännu mer betagen af förundran öfver sangens utomordentliga
fulländning i vissa afseenden. Allegris »Miserere» gafs i afton. Detta vågar jag ej påstå ur
egen insigt, utan till följe af hvad mig sades. Visserligen kände jag denna
composi-tiou förut genom den i Leipzig utgifna »Musica Sacra» och hade genomspelat den
mångfaldiga gånger, men det var mig omöjligt alt i detta rikt smyckade och omvexlandc
foredrag igenkänna de på papperet fatliga och enformiga harmonierna. Då och då
före-föllo mig några accordcr bekanta, men slraxt derpå försvann likheten under dessa
massor af »espansioni», »espressioni», »gruppi», »slcnlandi» och dylika traditionella
egenheter, som, om dc också beröfva delta miserere något af dess intensiva skönhet, likväl
göra det till den i yttre afseende märkvärdigaste af heliga veckans kyrkosånger. Det
må ingen tro alt dessa sångprydnader hafva någon likhet med våra moderna fioriturcr;
dertill äro de alltför stränga och bundna af formen. De ge ej heller sången något
vcrldsligl tycke, ehuru jag ingalunda kan neka att de betaga den något al dess enkla
höghet. Mig foreföllo de som beundrasvärda men misslyckade yttringar af en för långt
drifven lonsymbolik. När, vid slutet af sången, båda chörerna nioslnmmigl förena sig
vid orden: »lunc imponent super altare», utföres ett »smorzando» af så utmärkt
skönhet, att man har svårt att anse det för en produkt af mcnsklig konst. Om
kaslral-rösten i väscndllig mån bidrager till den egendomliga och herrliga sång man här får
höra, vågar jag ej afgora. Att den har en alldeles egen klang och färg, som ingalunda
kan förblandas med någon annan af dc menskliga rösternas, är säkert. Endast första
gången jag hörde den — vid en kyrkofest i Ara Coeli — trodde jag alt den underbart
mjukt och rent klingande sången, en aria af Pcrgolese, kom från en qvinna. De
ovanliga tonerna väckte en naturlig nyfikenhet att se den sjungande — och det var en fet
och frodig gubbe. Dc som kalla denna art af menniskostämma onaturlig, förblanda
orsak och verkan; och den som kan kalla den ful, bedömmer den visst alltför
mångsidigt.
d. 20. Ofta har jag hört del lägre lölket i och omkring Rom sjunga visor.
De ha alltid utmärkt sig för en viss vemodighet, som ej är myckel olik den, som råder
i våra folkvisor. Ordens innehåll, ehuru de italienska merendels förekomma mer
sentimentala och mindre naiva, har äfven slägttycke med del i våra och öfvergår ej sällan,
O
liksom hos oss, i en religiös lyrik. Åtskilliga har jag leknat upp. Se här eu för i
dag, som cn liten 10-årig cicerone sjöng för mig*) på ruinerna af Tili ihermer:
f J ÆZ. I \ 1 1 | % _L _ ^—jy —j—^ K- h -H
s =i=*- *-|F V i/~ -=^=a 9
Rondi - uel -Ja pel lo - gri-na, che ti po - si sul ve - ro - no,
Ricnn - tando ogoi nialtina, Qucllo fle - bi - le c«n -zo-ne,
Chc vuoi dir mi in tua fa-
*) Jag hörde den sedan sjungas krinj: Floienz och Milano af velturiuer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
