Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland de öfriga numren utmärker sig den sista: Allegro agitato ma non troppo,
med undanlag af några få ställen, for en flytande, om icke just så originel melodi.
Hvad i allmänhet behandlingen af dessa 4 numror vidkommer, så ger den tillkänna den
Öfvade handen. För salonen äro de icke nog brillanla, och erbjuda inga sådana
svårigheter, genom Ii vilkas besegrande den exequerande får tillfälle alt inlägga en viss
bravour; men de ega deremot en större lockelse för vännerna af intagande och enkel
musik, ocli det är till dem vi recommendera dessa Pianosånger ulan ord, öfvertygade
att de af dem skola hemta mycken glädje.
Rosens bild, melodie af Reiehardt, Transscription af Herm. Berens. Op. 37.
Denna pjes tar en någorlunda färdighet i anspråk, och är icke utan förtjenst, så
väl hvad det hela som detaljerna vidkommer. Den utgör på samma gång en god etude
och ell angenämt minne af Ucichardls vackra sång: »Uti en dal af ljuflig dager.»
Les cloches du Monastérc, Nodurne par Lcfébure-Vely. Op. 54.
Målningen af den, genom nejden ljudande kloslerklockan, är i denna Nocturne så
spirituelt ålergifven, att den förtjenar ait, af den som älskar svärmande musik, väl
instuderas, för att vid utförandet kunna skänka både excculören och åhöraren ett
fullkomligt nöje. Den ligger väl lör instrumentet och är högst tacksam. Svenska
musikpressen har i delta verk vunnit en produet, som i sin art utmärker sig så väl för
sin elegans som djupa känslighet.
Såsom »en passant» ma nämnas, all Leféburc-Vély är orgelnist i »la Madelaine» i
Paris, och alt i »La Société des jeunes Artistes» en af honom componerad
sympho-nie blifvit nyligen gifven, hvilken af Pariserjournalerna mycket lolordas.
Klange der Liebe, Melodien componirt von Th. Oesten. Op. 50.
Föyandc mollo indiquerar tonen i dessa melodier:
»Ins Land der Berge möcht icb ziehen,
Das mcinc Schnsucht stillt,
- Möcht lauschen ihrer Stimme Klang,
Möcht lauschen ihrern Zaubersang,
So siiss, so wundermild.»
Allegro moderato, Andante sostenuto, och piu Allegro, äro styckets tempi, hvari
dess skiltande, än milda, än brusande tongångar röra sig. Det hela bildar en
anspråkslös salonfaulasi och kan ulan svårighet inläras af något mera försigkomnc pianister.
Grundlhcmat deri är troligen någon Alpsång, men af en ganska skär colorit, och
måste behandlas med mycken omsorg, då den skall åstadkomma ett behagligt intryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
