Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, hvilken andra virtuoser ega öfver sina instrumenters toner. Uppgiften är ganska
svår, och den har länge varit föremål för orgelbyggares uppmärksamhet.
För alt undvika missförstånd, torde vara skäl all anmärka, det vi alldeles icke
förneka möjligheten alt på orgeln, äfven sådan den nu är, åstadkomma många
omvex-lingar af forte och piano. Detta sker, som bekant är, dels genom händernas
förflyttning Irån den ena till den andra manualen, dels genom kopplens begagnande, dels
genom stämmors inskjutning eller utdragning, dels ock, i någon mån, genom spelsättet,
isynnerhet genom ett väl beräknadt sätt att använda pedalen. Likväl måste medgifvas,
alt en betydlig olikhet eger rum mellan ett, om vi så fö uttrycka oss, blott mekaniskt
forte eller piano, och ett artistiskt eller konstnärsmessigt. Delta sednare medgifver en
mångfald af modifleationer, hvilka hufvudsakligen äro beroende af den spelandes
musikaliska bildning, känsla och smak.
Orgels lamm ornas indeln ing.
Hvarje stämma har något eget, henne utmärkande, bvarigenoin hon tydligt
skiljer sig från alla andra. Likväl finnas vissa allmänna likheter mellan flere eller färre,
hvilka .likheter gifvit anledning alt indela stämmorna i flockar eller klasser. Flere
indelningar finnas,* stödjande sig på olika grunder. Den allmännaste och vanligaste
är den i Labialstämmor och Rörstämmor. Några säga La b i (dverk och Rörverk.
Denna indelning grundar sig. på sättet för tonens bildande. De förre hafva deras
beuämning af de labicr (läppar), hvilka befinnas öfver och under pipans upp skärning
(mun), der tonen bildas. De sednare, hvilka icke hafva någon uppskäruing, af det
rör, som är fästad t vid hvarje pipas nedra ända, genom hvilket tonen erhålles.
Labial-slämmornas toner äro i allmänhet mjuka, rediga, intagande. Rörslämmornas
åter äro hårda, skarpa, dels skorrande, dels smattrande. Knappt någon enda
rör-stämma kan begagnas ensam; de kunna icke heller blandas rned hvarandra utan
tillsatts af flera eller färre labialstämmor. Labialstämmor bibehålla slä^hing mycket
länge. Väl gjorda, af fullgodt ämne, en gång riktigt stämda och noga bevarade för
åverkan, iörändras de föga under 8 å 10 år. Rörsläinmorna deremot falla snart
ur loncu. De måste vanligen stämmas en slund förut, hvarje gång de skola
begagnas.
En annan indelning är den i öppna och täckta stämmor. De förras toner äro
klara, rediga och merendels starka. En täckt pipa gifver deremot en stilla, inom sig
sjclf sluten, nästan dyster men angenäm ton. Härvid anmärkes att en täckt pipa
an-gifver tonen en oetav djupar^ än en öppen af samma längd. Orsaken är att den del
af luften, som rusar in i pipan, vänder om vid locket, går lika lång väg tillbaka och
ut genon» uppskärningen. Luften har gått lika lång väg,, som den behöfl gå genom
en dubbelt så lång pipa. Nyssnämda omständighet är orsaken hvarföre uppskärningen
på täckta pipor göres större än på öppna. En Gedachl 8 fot, som är täckt, .har
längsta pipan endast 4 fot lång. Det uppgifna fotlalet betyder således icke en
stämmas längd, utan hennes TOiihöjd. Man har äfven stämmor, som äro halftäckta, eller
försedda med ett genom hvarje pipas lock gående rör; såsom Qvintadcna, Rörjlöjt
och ett slag af Hålflöjt, som nyttjas hos oss. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
