Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista opera och hans sisla slörre arbete. Han reste 1825 till London, för alt der få
denna opera uppförd, och vann ändamålet — men för de dermed förbundna svårigheter
och mödor, för den stora förtret, som musikerna och isynnerhet sångarne beredde
honom, sannolikt äfveti för det på hans helsa skadligt inverkande fuktigt kalla klimatet,
dukade den redan försvagade kroppen under, och han dog kort efter operans första re-
• •
presentation. Afven torde flere felslagna förhoppningar hafva förd vs! ral hans sinne, om man
an inte kan säga, all England lemuade honom ulan all belöning i ära och guld. En
plågsam hemlängtau förvärrade det onda, och han dog 1826, knappt 40 år gammal,
efler-lemnande en sörjande älskvärd maka och barn *). Efter en tidig blomning måste den
hastigt mognade sällsynta frukten, nästan redan enligt de vanliga nalurlagarne, i för,
tid nffalla, om än ej mången giflig Scirocco med sin dödande andedragt berört
densamma. I den skönaste mannaåldern, i mognadens ålder, som ännu lofvade oss så
så mycket herrligl och sublimt, skildes han för alltid från verlden, men för alla dem,
som hört hans ömma, själfulla spel och af hans genialiska skapelser känt sig upplyflade
till de himmelska rymder, hvarifrån hans inspirationer ledde sitt ursprung, fortlcfvor
han evigt.
Efter denna öfversigt af den ädle mannens IcfnadsförhåUanden och yttre
konslnärs-verksamhel, öfvergå vi i det följande till en charakleristik af hans konstnärsksp såsom
kompositör*
*) Nar underrättelsen om hnns död kom till Tysklund, grundades genom recctter å theatrar och
concerter en fond for hans barns uppfostran.
Beethovens Symphoni i F-dur, lV:o 8, Op. 93«
• •
(uppford å Kongl. Thcatern den 11 Mars 1854.)
♦ •
Den första satsen i denna symphoni är ett Allegro vivace e con brio J, som
utmärker sig genom en osökt naturlighet så väl i melodiskt som harmoniskl hänseende,
äfvensom genom sin mycket lifliga, glada, hurtiga och manliga anda. Denna eldiga
och kraftiga anda erinrar oss om Beethovens ord i ett af hans intressanta bref till
Bettina: »Ruhruug passt nur fur Frauenzimmer (verzeih* mir’s), dem Mann muss
Musikfeuer aus dem Geist schlagen.» Till att ullrvcka denna characterens energi,
bidra-ga här de många slörre intervallerna i tonföljden af stämmornas melodi, bland andra
octarintervallerna, isynnerhet i basen. Den period, som följer på themat i styckets
början, synes oss mindre lyckad. Eu vacker effekt gör deremot på några ställen i
delta Allegro ett ljuft ritardundo (något som Bccthovcn högst sällan i sina symphonicr
användt). De Beelhoven så egna plötsliga och öfverraskande öfvergångarne från det
väldigaste forte till piano eller tvärtom, möta oss afven i delta stycke. Beethovens
outtömliga uppfinningsgåfva visar sig bland annat äfven i lians förmåga att på det
mångfaldigaste variera slutakterna i sina stycken och genom deras originella,
angenämt öfverraskande behag liksom sätta kronan på verket. Så slutar han det
ifrågavarande Allegrot på det egendomliga sättet, aU elter elt pizzicato i strängiustrumenter-
na och flera afbrutna accorder i blåsinstrurnenterna, allt piano, —violinerna och all-
!• • 1
violerna i de två sista takterna inträda och pianissinio upprepa themals lörsla takter
eller styckets grundmotiv; detta gör nu på oss ungefär summa angenäma intryck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
