Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ti
Afvcn detta adagio utfördes med sådant vemod och djup känsla, alt jag knappast
hört elt mera innerligt helt. Tonerna liknade ord, melodien var ett skaldestycke, som
med hvarje rad allt klarare uttryckte del helas idé.
Ett raskt slråktag, sä kraftigt gripande alla strängarna på samtliga-
mslrujnen-terna, som ville det spränga dem, följde, och med långsamma slag inföll pendylen i
pausen. Nu bortlägga de spelande på nytt sina instrumenter, uppstå högtidligt, träda
till bädden, och under det fadren fraiuför cruciiixel andäktigt hopknäpper händerna och
med våta ögon beskådar den qvinliga bilden, knäfalla sönerna bakom honom, stilla
bedjande som han. Jag erinrar mig knappt i hela min lefnad liafva bevistat något
uppträde, som mer iubjudit till andakt och uppbvggelse än detta» Bilden fram lör
lampan tycktes fredligt småle, och en stilla andeflägl susa genom instrumenlernas
strängar.
Oerpå uppslodo alla på en gång liksom stärkta, fattade filer sina instrumenter och
spelade med inspiration slutet af stycket, hvarefler de undanrymdc noterna, togo sina
ljus och ntlägsuade sig i del närbelägna rummet.
Den högtidliga qvarletlcn, med den sällsamma cadencen, hade djupt gripit mig.
Af min ledsagare erhöll jug vidare förklaring på denna musikaliska-gäla.
Orgelnisten, i hvars husliga lidanden jag sålunda, honom ovetande, kastat en hlick,
hade en lång tid genom musiklectiouer i residenset mödosamt forljenal siu bröd.
Delta afbölt honom likväl ej alL dela sin ringa inkomst med en trogen maka, hvars
hjerla var lika känsligt för musik som lians eget. En lång lid lillbragte de så, med tre
barn som småningom förökade hushållet, bekyminerfulll sin lefnad. Musik var deras
arbete —* musik deras vcdcrqvickelse. Musik vaggade de små i sömn, och musik var
den första konst, hvars elemeuler mau bibringade, dem. Då klappade lyckan ovänladt
på den dörr, hon så länge tycktes halva förgätit. Ett betydande arf af en sliigling,
hvilken deu öfverraskade arfviugen knappt kunde minnas, satte honom med de sina i
stånd att upphöra med siLt mödosamma yrke, det han idkat lör bröd, att draga sig undan
i lugnet, och med sin älskade maka, som var honom kärare än allt aunat, i ro lefva för
deu högre musiken och helt njuta al sin husliga lycka, lian, köpte sig i deu lilla
staden,— som hade ett angenämt läge vid stora landsvägen och vauligeu Ijenade
Ircui’-lingar, såsoro mig vid detta tillfälle, till nallslation, — del nätta boningshuset jag sett,
Hyllade dit, och gladde sig rätt innerligt alt efter så många stormiga passager få
begyuna en angenäm, upplilvande slutsymphoni.
Men »Alla Dagars Afton» var ännu,ej kommen. Kort efter flyllniugen till hans
nya bestämmelseort sjuknade hans älskade hustru; cn tärande feber, måhända
följden-aj‘ fqrdna ansträngningar och försakelser, gnagde på hetmes lif; och deltat så mycket
fqrligare, som just, sjellVa det hastiga ombytet af förbållandeima* resan , och en
innerlig trängtan att suarl vara vid målet, medverkade att angripa hennes kropp och själ.!
Hon måste intaga sängen, och hennes make insåg nu snart tydligen* att läkarne bo
traktade henne, som ett föremål, från hy fiket konsten dröjer att lagat sin hand, för
att, icke nödgas sjelf tillstå sin vanmagt. Den lidande makans bästa läkare: var dock;
mannen sjelf med siu musik, när han satte sig jemle sina söner ocJ> uppstämde cti I»fr
vaude stycke af Haydu, en klar, uuderbart rundad qvarlell af. Mozart, cn opera i smäll
af Beelhoven, cn saga af Spohr, Onslow eller Romberg; då upplifvadcs åter den sjuka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
