Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
9 m
V * *
\ 0 r
»Ja visst», svarade Weber. »Ni vet ju, att man på oändligt olika vis kan
inslru-mcntcra och accompagnera en oeb samma melodi och derigenom gifva densamma elt
oändligt olika uttryck eller karakter. Ni vet, att det är möjligt, alt allt efter
instrumentationen göra samma melodi till en vek eller hård, lugn eller stormig, glad eller
dyster, och — Ni torde icke heller nu mer hysa tvifvel rörande det hufvudmedel,
hvarigenom man har att gifva ett enskildt musikstycke eller en hel stor opera en viss
hufvudkaraklcr». J • *
Jag
söka
»I »Friskytten» ligga två hufvudelemenler, hvilka redan vid första blicken röja
sig: Jägarlif och demoniska makters herrskande, som personifieras af Sainiel.
hade således vid operans komposition alt framförallt för hvarje af dessa två elementer
de mest betecknande ton- och klangfärgerna; dessa bemödade jag mig att
fast-och använda icke blott der, hvaresl poeten hade anlydt det ena eller andra af
de båda elementerna, ulan äfven der de eljest kunde göra effekt. Klangfärgen,
instrumentationen för skogs- och jägarlifvel var lätt att finna: valdihornen lemnade
densamma. Svårigheten låg endast i uppfinningen af nya melodier för hornen, hvilka måste
vara enkla och folksmessiga (populära). För det ändamålet såg jag mig om bland
folkmelodierna och, om denna del af min uppgift har lyckats, så är del deras ifriga
studium jag har att tacka derfor. Jag har till och med ej skytt att begagna — skall
jag säga: rent efter noterna? — enskilda ställen ur sådana melodier. Det torde icke
hafva undfallit er, alt den sista jägar-chören t. ex. förtäckt innehåller andra delen af
»Marlboroughs» melodi». —
»Det för mig vigligaste stället voro Max’ ord: »mig omhvärfva mörka makter», ty
de antydde, hvilken hufvudkarakler borde gifvas operan. Om dessa »mörka makter»
måste jag så ofta som möjligt genom klang och melodi erinra åhörarne.–––––––-Jag har
länge och mycket funderat på, hvilken den rätta hufvudklangcn för det hemska kunde
vara. Naturligtvis måste det vara en dunkel, dyster klangfärg, således violinernas,
altviolinernas och basernas djupaste regioner, sedan i synnerhet clarinellens djupaste
toner, som synas mig bättre än något annat passande till att måla det hemska, vidare
fagottens klagande och hornens djupaste toner, dofva pukhvirflar eller dofva pukslag.
Om ni genomgår operans partitur, torde ni knappt finna ett stycke, hvarest denna
dystra hufvudfärg icke är märkbar.»
»Ju klarare Friskyttens väsen framstår för min själ,» inföll jag hänryckt, »desto
högre stiger min beundran for dess skapare. Hvilken utomordentlig inbillningskraft
fordrades det inte, för alt å ena sidan alltid fasthålla samma färger, men å den andra
icke blott undgå monotoni, utan inom den gifna kretsen till och med åstadkomma deu
högsta mångfald!»
»Visserligen» svarade Weber, »i den vägen tror jag mig hafva presterat något. I
• •
tankens dunkla hufvudcolorit far man se de mångfaldigasle nyanser och färgspel.
Af-ven öfver ouverturen är jag litet stolt; den som förslår att höra, skall i den finna
hela operan in nuce.»
»Jag afbröt nu Weber med orden: »Jag känner ouverturen not för not utantill,
och efter edra antydningar fattar jag den nu också fullkomligt. Efter den första
inledande perioden, i hvars två första takter de »mörka makterna» liksom lilla upp ur
djupet, medan de båda följande antyda en viss aningsfull ängslan, hvilket upprepas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
