Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 16 (42)
1854.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
1:a Årgången.
Stockholm.
15 April.
Musikaliskt Porträtt-Galleri.
vi.
Carl Maria rot» Weber.
(Forts. fr. N:o 15.)
Huru sorgfälligt än kompositören bör gä till väga, för att göra sin
karaklersleck-ning saun och trogen, anse vi oss likväl bär böra varna för en afväg, en öfverdrift, i
hvilken Weber stundom fallit i följe af sit t bemödande om den objectivt sannaste
skildring. Delta hans strä fvande,- alt i så hög grad som möjligt uppnå sanningen, förde
honom här och der för långt, så att han derför gick miste om skönheten i teckning,
form och klang. Man jemföre i detta hänseende t. ex. skildringen af den sig närmande
ormen i Euryanthe med den i Trollfiöjlen. I båda är föremålet (crmen) träffande
må-ladt, icke blott det yttre, krökningarne och framslingrandet, ulan äfven de personers
ångest, hvilka odjuret närmar sig. Men i den Weberska skildringen är endast
sanning; tonbilden eger i sig sjelf intet behag, den gör till och med ett vedervärdigt in-
tryck på örat. I den likartade Mozarlska tonmålningen röner man deremot till och
med i det förskräckliga och fasaväckande ännu allt behaget af formen och del skönaste
välljud.
»Friskytten» är Webers erkändt förnämsta verk, ty i den framträda alla hans goda
egenskaper starkast, bans svaga sidor omärkligast. Man gifvc noga akt på orsaken, ty
äfveu bär ligger en fingervisning för alla unga kompositörer, på hvilken man tyvärr gör så
ringa afseende. Weber sträfvade vid kompositionen af Friskytten med en viss
försakelse efter publikens gunst. Ehuru han dervid icke uppgaf någon af sina
konstgrund-salser, isynnerhet städse och öfvcrallt sträfvade efter den högsta möjliga sanning, gjorde
han likväljsåvida mer än eljest afseende på publiken, gaf han, enligt sin tanka, såvida
efter^för dess smak, alt han omgaf allt med behaget af en högst intagande melodi och
välljudande instrumentation. — I sina sednarc verk var Weber icke mer helt och
hållet den åt folket sig hängifvande konstnärn. Folket hade jubilerande räckt honom sin
gunsts krona, och ban trodde sig nu ej mera behöfva på det göra så noga afseende;
i stället för att litet lämpa sig efter folket, såsom han förut hade gjort, ville han draga
det helt och hållet upp till sig. Så framträdde Æui’yanthe* (den enda af Webers
/
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
