Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans närmaste föregångare. Hvem är i stånd alt bryta nya banor? Naturligtvis de
utomordentligast begåfvade genierna. Nå. väl; har måhända Beethoven öppnat någon
ny väg, helt och hållet skiljd från den, som Mozart beträdde? VVandra Beelhoven’s
symphonier på nya vägar? Nej, säger jag. Emellan Beethovcns första och Mozarls
sista symphoni finner jag alldeles icke någon skillnad, hvarken i utomordentligt
konstvärde ej heller i effekt. Den ena lika så väl som den andra gör på mig ett angenämt
intryck. Hör jag i dag Beethovcns C-dur symphoni, så förtjuses jag; och får jag i
morgon höra Mozarls C-dur symphoni med slutfugan, så går mig på samma sätt.
Att Beethoven brutit en ny bana, derpå tänker jag icke, och erinras icke heller derom.
Hvad är icke »Fidelio» för en opera!, icke säger jag alt hvarjc tanka deri fullt
tillfredsställer mig, men den operan ville jag väl höra, som förmår åstadkomma en mera
hän-ryckandc effekt, eller bereda en mera hänryckande konslnjutning. Finner ni deri nå-
r
got enda stycke med hvilket Beethoven kan sägas ha brutit en ny bana? Åtminstone
finner icke jag det. Jag slår upp partituret och igenkänner deri öfveralll Cherubinis
dramatiska behandling. Jag menar icke att Beethoven imiterade densamma, men den
har föresväfvat honom som en förebild, värd alt följas.»
An Beethovens sista period? — frågade jag. — Hans sista quartetter, hans
nionde symphoni? Hans messa? Kan här blilVa fråga om någon likhet med Mozart, eller
med någon annan konstnär framför eller jemte honom?
»På visst satt kan ni ha rätt;» fortfor han med ifver. »
och bredare, stilen mera polyphon och konstfull, tankarna företrädesvis dystrare, mera
melankoliska, till och med der de åsyfta en glädjande verkan, instrumentationen
fylligare, — på den Jor handen varande banan har /ian dock gått vidare framåt, men icke
inslagit någon ny väg. Och, må vi öppet bekänna! Hvart har han fört oss? In i
verkligt skonare trakter? Erfara vi, som konstnärer betraktade, i sjelfva verket någon
absolut hiigre lyftning vid åhörandet af den nionde, än af de flesta bland hans öfriga
symphonier? Hvad mig beträffar, så tillstår jag öppet, nej! Får jag höra densamma,
firar jag en lycklig slund, men lika så njutningsrik fest bereder mig C-moll
sympho-nien; denna förskaffar mig dcrlill en mera oblandad ren konslnjutning.
(Forts.)
Hans Iormer äro längre
Underrättelser från In- och Utlandet.
De båda förflutna veckornas Konserter.
Hr A. B er waids Konsert.
Denna Konsert var något mindre besökt, än Teater-Konserter eljest pläga vara,
troligen emedan man saknade någon mera framstående beståndsdel, någon egentlig
piece de résislance i det med smärre nummer välförsedda programmet, hvari de båda
ouverturerna till Coriolan och Jessonda — hvar i sin väg förträfflig — utgjorde
huf-vudpunkterna. Hr Berwald sjelf uppträdde med cn Andante och Rondo af Vieuxtemps,
grundad på en ej ointressant rytmisk figur, samt med en »Concerto Mililaire», af egen
komposition. Denna musik är också mordisk nog, för att fullkomligen rättfärdiga sitt
predikat; redan instrumentationen är ett bellum omnium inter omnes, och om det
hela ej kommer att räknas bland krigskonlraband, så skulle vi mycket bedraga oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
