Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pipas längd och tjocklek) samt en myckel smal uppskärning. Alen hiiraf uppkommer
den olägenheten, all alla dessa pipor gifva an tonen (intonera) mycket längsamt. Man
har tagit sig anledning all lill-gamkcrna äfven räkna andra stämmor, hvilka intonera
trögt, ehuru de aldrig varit ämnade alt härma något stråkinstrument. Dessa äro
isynnerhet Fugara, Schweizerflöjt och Salc/onal. Det sednare namnet betyder videpipa.
Stämman har troligen trän början varit ämnad att härma de hvisselpipor, hvilka ännu
i dag skäras at pil- eller videträd. Den långsamma intoneringen hos gambstämmorna
gör dem föga användbara vid utlörandet af musik med hastigt tempo. Man har sökt alt
i någon män afhjelpa denna olägenhet med att siilla små bleck, kallade slugg, pä
ömse sidor om uppskärningen, på några el t tredje straxt under densamma. Med en
gambstämma bör alltid förenas en qvickt tongifvande flöjt, måhända rättast af 4 fots
ton. I långsammare musik göra gambstämmorna cn god verkan; de göra äfven orgelns
toner i det hela mera genomträngande, samt gilva dem en behaglig skärpa.
Till flöjlverket höra alla stämmor, b vilkas namn och toner påminna om flöjten.
Dit räknas äfven de flesta stämmor med vidunderliga, föga eller intet sägande namn,
hvilka icke kunna härledas från något annat än orgelbyggarens godtycke. Sådana äro
t. ex. Piflaro eller Biflera, några skrifva Biflra och Biffera, förmodligen t ib i a bifoi’is; den
har tvenne pipor och är måhända detsamma som Flu ut o dopp i o eller öppna dubbel flöjten 5
vidare Portunal, / ox vino lata, Flauta fistula, m. 11. Om dessa och dylika underligt
benämnda stämmor måste enkom kännedom inhämtas innan man kan rätt begagna dem.
Rörstämmor, hvilka vanligen förekomma i svenska orgeiverk, äro: Trumpet,
Basun, Fagolt, Corno, Oboe, Clarinctt, Vox humana och J irginca. Tyskarna liafva
ytterligare 0 ä 7, bland hvilka blott en förljenar alt upptagas hos oss, nemligen
Sor-dun af IG och af 8 fots lon. Den är täckt och tager icke mycket rum. Den al 8
fots ton är blott 2 fot lång. Dess lon är stilla, mild och vemodig.
Till slut upprepa vi anmärkningen att i en god eller väl disponerad Orgel måste
nödvändigt iinnas stämmor af hvardera ulaf ofvan beskrifua sex klasser, (mixturklassen
likväl undantagen), och de måste till antal och storlek slå i ett väl beräknadt för-
« %
hållande till hvarandra. Det bör äfven Iinnas både öppna och täckta stämmor i ett
lämpligt förhållande. Del är icke heller alltid likgiltigt om den eller den stämman
göres at träd eller metall. Ett rätt förhållande mellan rör- och labialslämmor
måste äfven iakttagas. De förra gifva prakt och glans ät orgelns toner, men äro de
för många, så blifva tonerna strafva och hårda. Del tillhör visserligen i främsta
rummet Orgelbyggaren att noga iakttaga det rätta förhållandet mellan de olika slagen al
stämmor vid uppgörandet af anordningar för de verk, hvilka han åtagit sig alt bygga.
Men dessa anordningar måste af många skiil noga conliolleras. För alt kunna delta
måste man om orgeln och dess många sinnrikt inrättade stämmor, jemlc öfriga delar,
ega iner än en blott ytlig kunskap.
O
Återstår ännu en indelning, hvilken grundar sig på stämmornas storlek, ulan
afseendc på deras öfriga egenskaper. Rätt många lyckas föga förstå denna indelning,
hvilket bäst bevisas deraf att i de flesta skrifter om orgeln delta ämne vanligen
behandlas mycket knapphändigt, stundom högst oredigt, alt icke säga alldeles oriktigt.
Mätte följande försök lyckas bättre!
På eller slraxl ofvanför hvarje register-utdrag står stämmans namn jemlc upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
