Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra 5ler svara på sill satt rikligare: »de skola ulgöra en fyllnad till orgelns
ton-styrka». — Men hvarföre skall denna fyllnad just beslå af (erzer och qvinler?
Hvar-fore icke lika gerna af qvarter och sexler, eller andra intervaller? Man svarar
troligen att de, hvilka med grundtonen bilda treklangen, äro för örat de angenämaste.
Delta medgifves. Men låtom oss undersöka hvad som inträffar, då dessa
fyllnadsstäm-mor begagnas. Om till principal 8 fot dragas Terlia 6| fot och Q vin la 6 fol, så
ljuda, jemte loneu c, tonerna e och g. Här hafva vi treklangen, och den låter ganska
val. Men om c och e nedlrvckes på en gång, så ljuda, c, e, g, e, giss, h. Låta
alla dessa tillsammans lika väl? Om tangenterna c, e, g nedtryckas, så ljuda c, c, g,
e, giss, h, g, h, d; — c får blott en pipa, e får två, g dito två, hvaraf den ena är ren,
den andra undersväfvande, h får två, giss en och h en. Hvilken angenäm samklang
af alla dessal — Om lilla treklangen c, cs, g, nedlrvckes, så uppkomma följande
toner: c, e, g, es, g, [?, g, h, d. Ilarvid märkes att grundtonen c får blott en pipa,
qvinten g deremot tre, hvaraf en undersväfvande; derjemlc erhålles cn s/o/’och en
liten terz, och dessutom 1 pipa b, 1 h, och l d. Vi kunna icke tänka oss en för-
skräckligare olåt än ljudet på en gång af alla dessa. Likväl hafva terz- och
qvint-registren, så väl de enkla som de sammansatta, ganska inånga försvarare, hvilka påslå
att de gifva Orgeln fyllnad, klang, styrka, friskhet, lif, o. s. v. För vår del kunna
vi icke anse dem annorlunda än såsom en seg qvarlefva från medeltidens barbarism.
(Forts.)
Nytt från Musik-Pressen.
I/Adieu, Poéme Mugleale, compose pour le Plano,
par Jules Bendix. Op. 19.
Herr Bendix uppträder tid efter annan med lätta och anspråkslösa, ej nya, men
melodiska, ej hvad man kallar arbetade, men ordentligt skrifna compositioner. Afven
närvarande pjes eger dessa förtjenster: man finner melodi, plan, en beqväm, mcu
_ %
dock tacksam instrumentalbehandliug. Deremot går den alltför troget i den nötta
Noc-lurne-formens gamla hjulspår, hvilken åter ej är något annat än en förslappning af
den i sitt genuina skick så rika och rörliga Rondoformen, och betydligen skulle pjesen
vunnit, om Herr B. befriat sig från de tunga fjctlrarna af delta inskränkta manér*).
För vännerna af Nocturue-manéret, hvilka cj lära vara få, bör denna composition
emellertid vara desto välkomnare, som den, enligt hvad vi ofvan anlydt, eger flera
företräden framfor mängden af de alldagliga produkterna i denna väg.
Flickan 1 Skogen, Romans för en Sångstämma, med aeconipagne-
nient af piano-forte, eomp. af J. A. Söderman.
Herr Söderman, en yngre tonsättare, säges ega ganska lofvande anlag, och redan
• •
hafva skrifvit åtskilliga vackra saker. Onskligt hade varit, att han till publicerande
hade valt någon af dessa compositioner, framför den, hvarom nu är fråga. Detta
stycke röjer onekligen anlag, men ock en märkbar benägenhet för det sökta,
affekterade, som på en gång stör styckets flytande gång och qväfver melodien. Möjligen
’) Att liar fråga cj är om Beetliovens, Rummels m. fl. förträffliga arbeten med lika ocb likartade
benämningar, säger sig sjelft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
