Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reda på. Det var en pianist, med del classiska namnet Julius Cæsar, visst ingen
classisk musikus, men en fingerkonstnär i den moderna skolans réverier och diablcrier.
Han spelade naturligtvis med förkärlek sina egna composilioner, och hans
»Donncr-Wetlcr-Galoppo hade kommit mången åhörare att ropa Donnerwcltcr ! af förskräckelse
och fasa. Med ett ord, vår Cæsar var en hjclle han, i concertsalongen icke mindre
stor an den romerska imperalorn på slagfältet, och liksom denne kunde äfven han,
när bifallsropen skallade mot honom, med stolthet utropa: »Jag kom —jag såg — jag
segrade!»
Dcnuc hjeltc ämnade nu gifva en concert i Kråkvinkcl. En pufT af det vanliga
slaget hade redan blifvil införd i veckobladet: att dit till orten anländt cn artist, som
i hufvudstaden med bifall låtit höra sig och hvars bekantskap säkert ingen skulle
underlåta att göra m. m., m. ni. Aukloriteterna på stället, borgmästaren och
tullförvaltaren, voro vederbörligen uppvaktade och elt fem oetavers fortepiano — det enda i
staden — anskafladt. 1 rådhussalen, der concerten skulle gifvas, utspridde ett dussin
talgljus sina matta lågor, och på dörren till densamma lästes ett dundrande programm,
börjande med ouverturen till Trollflöjten arrangerad för 2:ne flöjter, och slutande med
»Den babyloniska forbistringen», stor fantasi öfver melodier af Liszt ocb Thalberg,
componerad för fyra fingrar af concerlgifvaren.
Allt var således i ordning och stadens biträdande amatörer, klockaren,
tullförvaltaren och cn handelsbokhållare, som blåste posthorn och sjöng »Malins milda öga»,
voro samlade i ändan ulaf salen. Cæsar sjelf vandrade med oroliga steg fram och
åter, tummande på sitt republikanska skägg, och blickande mot dörren, der
biljettförsäljaren stod. Rådhusklockan hade redan slagit 6, och concerten skulle börja — men
ännu syntes ingen åhörare.
— Otacksamma stad! mumlar han sakta för sig sjelf och kastar sig på en stol
• •
framför pianot. — Ar det på detta sätt du lönar konstens söner? . . . och gripande ett
krampaktigt mollaccord börjar han i ett stormande furioso att gifva luft åt sina känslor.
Tvenne timmar hade tilländalupit och Cæsar salt ännu qvar och fantiserade.
Ljusen hade bruunit ner och i rådhussalen rådde en dyster skymning. Då vaknar han
till slut ur sina fantasier och ser sig omkring uti det tomma rummet, hvars tystnad
störes blott af väggurets knäpp’ och en trestämmig snarkning utaf amatörerna. Han
springer opp från pianot, går till dörren och ropar på biljettförsäljaren. Äfven denne
har somnat af, men vaknar vid hans utrop:
— Biljetterna . . . och pengarne för dem som äro sålda . . .
— Här är biljetterna, och har är ock riksdalern för den enda som blef såld —
svarar den tilltalade och gnuggar ögonen.
Afgruudsaude! skriker Caesar vildt, och slänger hela billjetlhögen i ansigtet på
den sömniga tjensteanden.
Kort derefter rullar han på en skjutskärra från staden. Vid närmaste
gästgifvar-gård begär han ett glas — svagdricka, och då han, som Iiqvid derför, kastar
behållningen af sin coucert på bordet, suckar han ur djupet af sitt bjerta:
Hu, det är grymt alt resa som artist,
När lagern blir en kopparslant till sist!
siuy. Säfstriim.
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
