Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2221
––– n
Hvad gagnar del då publiken alt componisten äger denna förmåga V Om publiken skall
kunna uppfatta afbildeus sanning, så måste ban känna dess förebild, för alt mellan
båda kunna ausllilla en jcmförelse. Oin också^bvarje musikalisk form, hvarje aria,
hvarje duell vore den mest trogna afbild af det inre sinnets åskådning, — publiken
skulle aldrig kunna öfverlygas härom. Må man uppvisa blott en enda aria af Mozart
ur hans Don Juan, eller af Bcelhoven ur hans Fidelio, hvars former äro i strängaste
mening natursanna, d. v. s. hvars former i samma tid, i samma bestämda rhytm, i
samma tonernas stigande och fallande, i samma timbre, i samma harmoni också
uppenbarat sig i den efterhärmade personens själ. Man framslälle då en dylik
naturföreteelse i en ensemble, der tre, fyra, eller, om chören iubegripes, trettio till fyrtio
personer på samma gång uttrycka sina olika känslor]
Någon sanning i den musikaliska formeu, i den mening, alt den skulle absolut
utgöra en trogen efterhärmning af den inre uppenbarelsens form, — är icke möjlig.
Menniskorna kunna blott i framställda allmänna drag förnimma en återspegling af sina
känslor och passioner.
Dessa allmänna drag må nu i menniskosjälen sönderfalla i många fina utgreningar,
röra sig för hvarje särskiidt iall efter bestämda reglor, utveckla sig ur hvarandra efter
en absolut bestämd ordning, — vår ande, iklädd sitt jordiska omhölje, måste dock
alltid åtnoja sig med att kunna uppfatta .endast de mest framstående och mest
påfallande kännemärken deraf. Uppdragas dessa tydligt ål honom af konstnären, sä nöjer
han sig dermed. Han erhåller derigenom all den njutning, hvaraf han öfverbufvud
är mäktig.
(Forts.)
Otto Lindblad.
(Ur tidskriften Skåne.)
»I Mällby har jag besökt tonsättaren Otto Lindblad. Del skulle kanske klinga
litet besynnerligt i fall man for utlandet der Lindblads melodier vunnit så mycken
popularitet berättade att »Ångbålssångens» komponist lefver som en välbeställd klockare i
en aflägsen vinkel af Skåne, men sådane äro förhållandena i vårt kära ladernesland,
alt en man med Lindblads vackra förmåga till och med skattar sig lycklig att
omsider hafva erhållit en så anspråkslös »position sociale». För öfrigt har hvarje sak flera
sidor, och del är kanske när allt kommer omkring icke så alldeles rasande att vara
klockare här i verlden. Mällby ar trefligt och vackert, rundtomkring en ypperlig
vild-hrådskog, — hvilken för en sådan Nimrod som den liofaldt prisbelönle stjern-och
björu-skjularen Lindblad alltid är att värdera, — goda grannar, trogna vänner och mera
sådant. Klockarfar har sjelf öppnat dörren för mig och fort mig in i sin landlliga
boning, der hans präktiga bössor och hans goda stainerfiol utgöra rummens förnämsta
pryduader, jemle åtskilliga prcsentporträller af allehanda epokers illustra musikaliska
artister. Han har på fullkomligt arkadiskt ogeneradt manér sjelf dukat upp för mig
en idyllisk ungkarlsfrukost, sådan som en jägare eller lika godt en klockare kan prestera
den inom två minuter, och han har dervid med klassisk lärdom utbrustit: »Bealus ilie,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
