- Project Runeberg -  Ny tidning för musik / FRÅN APRIL 1853, TILL DECEMBER MÅNADS SLUT 1854 /
235

(1863-1857)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



I I*

1 X

4U

tf

r (#-



: ^

dansa som gudinnor, tala fransyska som ^nglar och spela, sjunga ocli teckna som
Muserna. Geheimcrådct Röderlein är en rik man; han består på sina middagar (som
rnträfla 4 gånger om årel) de skönaste viner, de läckraste ratter, allt är anordnadt på
den elegantaste fot, ocli den som icke har gudomligt roligt på hans d^péer, ar ingen
man af v^rld, har ingen själ och framförallt intet sinne för konsten. På denna är
nämligen också afseende gjordt; jémle tj/é, punsch, vin, glacer m. m. presteras också
alltid något musik, hvilket af den sköna verlden njules, liksom det öfriga, med
allsköns välbehag. Anordningen är följande: sedan hvarje gäst haft lid nog att dricka
så mycket tbé han behagar, och sedan punsch och frukt två gånger blifvit kringbjudet,
flytta betjenlerna fram spelborden för den äldre, solidare delen af sällskapet, som
föredrager kortspel framför det musikaliska spelet, hvilket också i sj^lfva verket icke gör
ett sådant onyttigt larm och der blott något guld klingar. — Vid detta tecken flyger
hela den yngre delen af sällskapet mot fröknarne Röderlein; det uppslår elt tumult, i
det man urskiljer orden : »Sköna fröken, neka oss icke njutningen af er himmelska

talang . . . Ack sjung något, min bästa . . .». — »Icke möjligt . . . snufva . . . den sisla
balen





• • •

ingenting inöfvadt.»

gaste.

Jag har

r

/

»Ack, jag ber, jag ber, var så obligeant» etc.
Gottlieb har under tiden öppnat flygeln och belastat nolställarn med den välbekanta
notboken. Från spelbordet ropar den nådiga mamma: chantez donc, mes enfants!
Det är min rolls signal; jag ställer mig vid flygeln och i triurnph föras fröknarne
Röderlein till instrumentet. Nu uppstår åter en tvist: ingen vill sjunga först. »Du
vet, söta Nanette, hur förskräckligt hes jag är.» — »Ar jag det då mindre, kära Marie?»
— »Jag sjunger så illa.» — »0 min bästa, börja blott etc.» Milt infall (jag har hvar
gång ett sådant!) att båda målte börja med en duo, väcker högljudt bifall, boken
genombläddras, det sorgfälligt täckta bladet finnes ändtligen, och nu går det löst: Dolce
delV an i ma etc. — Fröknarna Röderleins talang är verkligen ej bland den obetydli-

nu varit här 5 år och fraUTj order år lärare i Röderleinska huset; på
har fröken Nanette kommit så långt, att hon genast så sjunger en
hon blott 10 gånger hört på tliealern och högst 10 gånger repeterat
man slraxt vel, hvad det skall vara. Fröken Marie fattar melodien
gången, och om hon oftast slår en fjérdedelslon lägre än piauot, så
är det väl ändå lält att fördraga från ett så litet täckt ansigte och rätt drägliga
rosenläppar. — Efter duetten allmänTbifall^oböf. Nu vexla arietter och duetlino’s, och jag
hamrar friskt på det tusen gånger genomklinkade ‘ accompagnemenlet. Under sången
har finansrådinnan Eberstein genom harklandc och sakta gnolande låtit förstå: jag
sjunger också. Fröken Nanette säger: Men söta finansrådinua, nu måste du också
låta oss höra din gudomliga röst. Ett nytt tumult uppstår! Ilon har snufva...
hon kan ingenting utantill! — Gottlieb släpar fram två högar af musikalier: d^r
bläddras och bläddras. Först vill hon sjunga: »Helvetets hämjd» etc.; sedan: »Hebe,
V se» etc., sedan: »Ack, jag älskade» etc. I ångesten föreslår jag: »En triefblomma på

etc. Men hon är för den stora genren, hon vill visa sig, det blir vid
Con-— O skrik du. DiD. iama. erurgla, stöna, (jvid, drilla, Jvintilera då rätt muntert:

noK /Innrlrar niicr Hnf —L. O

denna korta tid
melodi, hvilken
på klaveret, att
redan den 8:de

J

angen»

stanze. — 0 skrik du, pip, jama, gi
jag har trampat på forlissimopedalen
af dina onda andar har farit ned i denna strupe, för att nypa, klämma och slita alla
toner! Fyra strängar hafva redan sprungit, en hammare är invalid. Det ringer för

satan, satan! hvilken

\

Crt/L 4 m



ä

i.

A

K

#

/

I

/

* «

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:23:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1853-1854/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free