Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då spanar mitt iijerta en säkrare fröjd
I minnets oändliga vår, etc.
Tvännc särdeles vanställande tryckfel böra rältas här. I tredje takten från slutet
slår i sången: f, a, skall vara: e, g. I sista takten slår i basen: c, skall vara f.
N:o 2. »Sjung!» en anspråkslös sång med intagande ord af tonsättaren.
N:o 3. »Näckrosens visa», — den enda, som, i vårt tveke, saknar intresse.
N.o 4. »Trollhättan», Bas-aria, kommer troligen allt att bli omtyckt af
amatörerna för sin flytande och lätta sång.
Af de tväune sista sångerna är »Soldatsången», med ord af Onkel Adam, bäst.’
Såsom en egenhet hos de flesta af dessa sånger må anmärkas det infallet hos
é
deras författare, alt han låter dem sluta i en annan tonart än den hvari dc börja.
Se t. ex. N:o 1, 2, 5, G, hvilka alla börja i moll, och sluta i den paralella durtonarten.
Delta må nu, der situationen sådant fordrar, vara i sin ordning; meu att ulan
nödvändighet låta en sådan vexling ega rum, är en nog långt drifven licenlia musica.
Sex Sanger med accompayn cm enl af Piano, componerade och fru Mat hild a
ah Iberg tillegnade af F. A Frieberg. Häft. 2.
• •
Afven detta sånghäfte innehåller 6 Nuuiror: deras titlar äro: Vallflickan,
Sljer-noima, Dansen, JS a Lur toner, Könets fyra åldrar och Lyran. I hvad beträffar
melodiernas harmonisering, står delta arbete betydligt öfver det förra. Häri röjes icke
endast en van band, utan ock en fullkomlig kännedom om accompagnemenlets
behandling, som ett helt för sig, så till vida oberoende af melodien, alt del icke synes
tillkommit blott (or att utgöra ett dödt postament, hvarpå denna får nätt och jemt rum
alt uppställas, utan alt det tillkommit for alt sjelfsländigt och i sin rätta dager sälla
samt gifva färg ål det melodiska elementet, icke slaviskt sorterande under detsamma.
(Harmoniseringen till Folkvisan lyder under andra lagar.) Särdeles förljenslfull är
behandlingeu af första sången »Stjernorna», deri orden äro af tonsättaren. »Dansen»
är en liflig tonmålning och visar goda dramatiska anlag. »Natursonen» är ett försök i
urgammal kraftstil, men i vårt tycke icke särdeles trädande, och dessutom nog enformigt.
I »Könets fyra åldrar» förekommer en ganska fin, lyckad schattering i
accompagnemen-tet vid orden: »ville vinna af sin herde för en kyss». »Lyran», heter sista sången,
hvartill orden äro af Börjeson. Att här åtskilliga ställen förekomma litet hvardagliga,
torde mera böra tillräknas poemet än musiken; omusikaliska rimslut, såsom: »knäppte»
»släppte», samt meningens afklippande för rimslutens skull, synes vållat att denna sång
förefaller, åtminstone oss, något tvärhuggen. Del är emedlerlid ett nöje alt se vår
musikpress riktad med alster af en penna, som icke endast har elt godt förråd på
musikaliska tankar, ulan äfven vet alt ordna dessa till ett skönt helt.
Piano-Musik*
% •
Réverie (Tuncjcune fille. Morceau facile et brillant po ur le Piano, compose par
Herm. Bcrens. Op. 38. *
Herr Berens’ salongs-compositioner äro i allmänhet ganska sångbara och lättfattliga,
särdeles hans sednare arbeten i denna väg. Förevarande »Réverie» äger vackra
motiver, och röjer eu omsorgsfull behandliug« Den är fullkomligt passande för unga piaui-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
