Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
Tysklands förnämsta släder, uppehöll sig öfveralll, der något nyttigt i konslväg fanns för
turisterna att inhämta, afhandladc med dem de märkligare företeelser som crbjödo sig
och främjade allt mera sina lärjungars framsteg. På detta sätt var ännu elt år
for-lidet, och liden för den egentliga, offentliga verksamheten var inne. Vogler, den
vältänkande, något mystiska mannen, utfärdade nu ät sin elev cl t maestro-diplom, och
ÖlVerlemnade honom ål sig sjelf, under lillönskan af himlens välsignelse.
Meyerbeers följande lefnad tillhör icke planen för denna uppsats. Hans scdnare
stora arbeten tillhöra vår tid och äro allmänt kända; hans hana är dessutom ännu icke
afslutad. Här må endast nämnas följande. Hans första dramatiska verk »Jephlas
dotter», som uppfördes på Miinchner-tealern, saknade framgång; detta lillskrifves dess
kärfva, scholastiska former jemte den omständigheten, alt den mera liknade ett
oratorium än en opera. Ett lika öde rönte hans andra opera »Abimelech eller de båda
Kaliferna», som ock i manér liknade Jephta. Vid denna kritiska tidpunkt yttrade
Salie-ris råd cll afgörandc inflytande på Meyerbeer. Han visade honom det bristfälliga och
felaktiga i ungdomsverken, ådagalade hans ofullkomliga kännedom om menskliga röstens
mekanism, och huru äfven intressanta melodier på delta sätl blefvo utan verkan, samt
rådde honom att begifva sig till Italien. Meyerbeer mottog med tacksamhet den erfarne
mästarens råd och begaf sig ofördröjligen till melodiernas och fiorilurernas land. Här
inträder ett nytt stadium af Ms bana; Rossini blef hans mönster, dock öfverbjöd han
honom vida i anläggningar på vokall-sinnliga effekter. Hans operor einollogos i Italien
med bifall. Den forsla var »Ro mildo e Coslanza•>, Padua 1818; ett år sednare kom
»Semiramide riconosciuta*; derefter »Emma di Rcsburgo*y Venedig 1820;
»Marghe-rita dAnjou», gifven 1822 på la Scala i Milano; »L’esule di Granada», Milano 1823,
skrifven för Lablache och Mad. Pisaroni, och slutligen »// Crociato in Egitlo»,
Venedig, 1825. Sistnämnda opera rönte den afgjordaste framgång; kompouisteu
framropades flera gånger, och kröntes slutligen inför den församlade mängden.
Denna oförmodade vändning i M:s kompositionssält betraktades i Tyskland såsom
en aposlasi mot den gedignare konsten, och framkallade en skarp opposition, hvari
äfven lians vän Weber instämde. Om »Emma di Reshurgo», då denna opera gafs i
Frankfurt, skref Börne, som ej tycks varit Meyerbeers motståndare, och Öfverhufvud
ej tillhörde något visst musikaliskt parti: »Tre pjescr blefvo uthvisslade. Början
gjordes af operan »Emma», af Meyerbeer. Man bör ej frånkänna denne unge tonsättare
allt värde; kännare med öfverseende hafva yttrat, all hans instrumentation ej är utan
talang; möjligen har ock Herr Meyerbeer sedan dess gifvit bättre verk. Men i
operan Emma visade han sig som en sprätt, som gör sin kur för Italiens damer. Så
parfymerad, så öfversorkrad är denna musik, att Lill och med den Rossiniska är salt
och peppar mot densamma.»
Den tredje perioden i Meyerbeers lefnad inträdde med hans öfverflytlning till
Paris. Af dåvarande intendenten vid stora operan inbjöds M. till denna stad för att
sjelf instudera sin Crociato. Meyerbeer emollog det smjekrande anbudet; och operan
gjorde stor lycka. På flera år afhördes emellertid ingenting nvtt, och man började
redan anse »11 Crociato» såsom M:s afsked till offentligheten. Men under denna tid
bade M. anlagt eu ny plan för sin kompositionsverksamhel, och tiilredt denna bland«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
