Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur skönt har ni icke sjungit er aria», yttrade kejsaren nu liil Mad. G ras si ni:
»ni eger en hänförande renhet i stilen; hlott en italiensk artist kan sjunga sa».
Med en italiensk accent, ännu skarpare markerad, än maestro Paers, svarade
sångerskan: »Sire, jag har ej sjungit serdeles väl, emedan jag ville sjunga alltför väl».
»Sjunger ni ständigt så som i afton, skall man alltid finna sig lycklig då
man hör er. Meu ni har rätt: då man vill göra något alilförväi, misslyckas det;
det bästa är det godas fiende, som ni vet. Dock kan detta ej skada cr, hvars sång
alltid är fullkomlig». f
iNu vände Napoleon sig till Crivelli och Tacchinardi: »er duelt gafs med mycken
eld; så bör denna duett sjungas». Crivelli och Tacchinardi yttrade under djupa
reverenser, den ene: »Maestah den andre: »Altezzu!» — Kejsaren fortfor: »Man kan ej
höra något angenämare, Sgr. Crescentini, än det stycke ni sjöng; ni var i afton vid
god röst; vid sista concerten var den något beslöjad (riscaldalo).» — Härefter kom
ordningen till Dussek och Nadermann. »Dessa Gret ryska melodier», yttrade Napoleon,
»äro utmärkt vackra. Jag älskar högligen hans musik, den är naturlig; ingenting
• •
sökt, allt funnet. Ar det sannt, M:r Paer, alt man aldrig iinner en vacker melodi,
om man söker den?»
»Ingenting är sannare. Sire», svarade Paer. »Då jag ville skrifva min Griselda,
sökte jag en hel månad, utan att finna något; jag beslöt alt göra slut på milt lif —
och då fann jag på en vecka alltsammans, utan att söka. Ideerna kommo som skulder».
»Ett bevis», anmärkte kejsaren, »alt ni för er egeu och andras, skull gjorde mycket
rätt uti alt bibehålla lifvet. Glöm del ej, om ni ännu en gång skulle bli frestad att
utropa: to be, or not to be! — Er fantasi, M:r Drouet, var elegant, lysande,
elek-triserande, allt ulan ringaste ansträngning. Det ges virtuoser på blåsinstrumenler,
som alltid göra hiskliga grimaser, eller hur, M:r Paer?
— »Utan tvifvel, Sire! förvridna drag, som om de tagit gift; men unga Drouet
gör de största svårigheter som ett intet».
— »Så är det», anmärkte kejsaren; »när man ser det, tycker man sig sjelf kunna
göra det lika bra. Minerva hade icke bortkastat siu flöjt, om hon sett M:r Drouet
blåsa derpå. Utan tvifvel använder ni en oerhörd Ilil, för att alltid vara så säker?»
— »Sire, jag har ingen lid till öfning», svarade den unge konstnären; »största
delen af dagen åtgår med repetitioner, med lektioner och musicerande i sällskaper».
»Godt, men ni öfvar er om nätterna och stundom hela natten. Tag er till vara;
ni är klen, ni eger väl en betydande lätthet, men naturen säljer dyrt livad hon tveks
bortskänka. Tror ni inte, mina herrar (här vände han sig till samtliga sångarne),
alt man med en än så fördelaktig röst måste vocalisera i fem å sex år, för alt kunna
sjunga en aria väl?»
Härefter talade kejsaren med drottning Hortense, med hertiginnan af Kurlaud,
med furst Talleyrand, och återtog derpå sin plats vid bordet. Mellanakten i denna
musikaliska soiré varade blott tio minuter.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
