Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mine ocb af formen af mitt yttrande hade kunnat märka alt det icke var så allvarsamt
menadt.
— I sisla scenen, — svarade jag, — och just från det ögonblicket då Jacob i
byddan börjar att sjunga. —
Ett behagligt leende spred sig vid detta mitt yttrande öfver hennes sköna, uttrycks-
• _______________
fulla anlete. »Fortfar!» sade hon.
— Att den kärlekssjuka Emmeliua, — vidtog jag, — genast vid sitt första inträde
tar för verklighet det efterhärmade hemmet, fädcrnehvddan, blomstersängen samt det
inre af huset, och verkligen tror sig försatt i sitt hem, derom öfvertygas man, då man
ser den gång, hållning, mine och blick som ni ger Emmelina. Men flickan har blott
stunder af själsfrånvaro, hon är icke vansinnig. I grefvens närhet kommer hon lätt
till sig sjell, vet hvcm hon är, och inser sin irring. Dessa ögonblick återkomma
stundom. Godt och väl! äfven det må vara möjligt. Men nu blir i sista aklen det
bländverk, hvilket bereddes Emmeliua i början af pjesen, ålerupprepadt: andra delen
af hennes hemort, Jacobs hydda, har under nattens lopp blifvit uppbyggd.
All hennes hydda icke är den verkliga, det vet hon. Skall hon nu vid anblicken
af en • ny lorespeglad likhet återfalla i sin första fullkomliga irring, och åter tro sig
verkeligen försatt i sin hembygd? grefven skulle då vara en slät calculatör, ifall ban
supponerade något sådant; det kunde heller aldrig falla honom in. Tvärtom. Han
tror att Emmelina väl skall inse illusionen, och veta att det icke är Jacobs verkliga
hydda, ulan blott en efterhärmning deraf. Han vill blott söka förekomma de möjligen
inträffande sorgliga följderna af det hastiga glädje-utbrott, den älskades möte kunde
utöfva på den för känslighet så ytterst emottagliga flickan. För den skull lät han till
en början uppsätta hyddan, sedermera lät han den från hyddan ljudande kunda
Schweit-ziska vallhorns-mclodien höras, vidare skulle Jacob sjunga den kända sången, och sist
sångaren, älskaren sjclf visa sig. Dessa verkligheten allt närmare sig närmande, på
hvarandra följande momenter hade han bcräknal skulle hindra Emmelina från att åler
falla i sin falska dröinverld, de skulle åstadkomma motsatsen, småningom införa henne
i verklighetens verld, och gradvis förbereda henne alt bära den ändtligeu sig
uppenbarade hänryckande glädjen.
Detta är visserligen ganska väl uttänkt, men hur utföres del!
Emmelina iår se Jacobs hydda: Ett ögonblick af illusion och glädje! men också
blott ett ögonblick. Hon vet genast att det blott är ett nytt verk af den gode grefven,
ocb hon återkommer snart till sig sjelf, samlar sina tankar och sysselsätter sig med
sina blommor. . .. ,
Då tonar den kända melodien på det kända instrumentet, så som Jacob forr lät
henne höra det i hemorten. Skulle äfven del vara en illusion! Emmelina störtar fram
till hyddan. Naturligtvis vill hon in, for att öfvertyga sig derom. Men nej! hon
vänder tillbaka: Jag är ofta bedragen, tänker hon, dessa toner äro blott ett gyckel-
• •
spel mer. — Afvcn detta må antas som öfverensstäramande med del sanuolika. Hittills
var allt hvad ni, min fru, utförde, samt det sätt på hvilket ni återgaf situationen,
fullkomligt öfverensstämmande med naturen.
• . Men uu!
Jacob sjunger den kanda sången; del är hans och ingeo annans röst! Der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
