Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-• • • 9 «
det ena som det andra stridigt mot karakteren ocb väsendet bos den person de skola
framställa.»
— Ett af de utomordentligaste företräden, som man har att beundra bos er,
inföll jag, — är just det, att hvar ocb en af de genom er framställda personligheterna,
äfven i det yttre, ter sig med sitt egendomliga sätt att röra sig. Ni framställer en
mängd gester, om hvilka vanliga skådespelare icke bafva minsta aning, ja, äfven
åskå-darne fatta icke förr. än de se dem återgifna af er, huruledes dessa så naturliga åtbörder
kunnat blilva förbisedda af alla andra.
Men ni hade nyss ett yttrande som förekom mig dunkelt. Tillåter ni mig fråga
hvad ni menade dermed, då ni sade: »Det vore kanske icke så illa om alla åskådare
likaså uppmärksamt följde med framställningens gång, — fast, gud vet ändå!––––––-o
*
Hvårföre tvekar ni om denna uppmärksamhet från åskådarnes sida vore gagnande? —
»Jag vill berätta er en liten händelse», svarade hon. »Då jag i Wien instuderade
Fidelio’s röle, var del mig omöjligt alt, i det Ögonblick Leonora, ställande sig framför
sin man, riktar pislolmynningen mot guvernören med orden: »döda först hans maka!»
finna ett nalurenligt uttryckssätt derför, huru ofta jag också öfverlänkte detta moment
och sökte alt försätta mig i hennes läge. Jag hade visserligen gjort mig en viss idé
om framställningssättet, men jag var icke nöjd dermed, och kunde icke finna hvad det
egenieligen var som felades. Aftonen då pjesen skulle gifvas var inne, och, Gud i
himmelen allena vet, men åskådamo kunoa aldrig ana det, i hvilken sinnesstämning en
konstnär, som allvarligt söker alt vinna sanning i uttrycket, costymerar sig för sin
röle! Ju närmare ögonblicket nalkades, desto större bäfvan fattade mig. När stunden
ändtligen var inne, då jag skulle framsjunga de för mig så mystiska orden, och rikta
pistolen mot guvernören, råkade jag, vid tanken på att mitt framställningssätt af denna
scen icke var rätt uppfaltadt, i en sådan ångest, att jag började darra i alla leder,
och trodde jag alldeles skulle sjunka. Tänk er nu huru det blef mig till mods, då
hela salongen utbröt i en jublande bifallsstorm 1 — föreställ er hvad jag skulle tro, då
man efter slutad representation förklarade just delta moment för del mest lyckade och
mest genomgripande af alla de scener jag denna afton hade att framställa! Hvad jag
icke med största ansträngning af milt förstånd och med all min imaginationskrafl hade
kunnat utfundera, det åstadkom i det afgörande ögonblicket min verkliga fruktan och
ångest. Detta, sammanlagdt med den verkan jag fann denna scen utöfva på publiken,
lärde mig huru detta monieul måste uppfattas och ålergifvas; den situation, jag första
gången medvetslöst framställt, vidhöll jag naturligtvis sedermera under alla mina
följande framställningar.»
— Och fördenskull, —• frågade jag, — anser ni att det tilläfventyrs vore väl om
publiken icke alldeles så på håret granskade, och så uppmärksamt....
En liten brödbomb, kastad från motsatta ändan af bordet, träffade lindrigt den
hänförande skådespelerskan på kinden, och eu djup basstämma undaubad sig skämtande
alltför långa privata meddelanden, dervid det öfriga sällskapet skulle komma till korta.
Från alla sidor öppnades nu en liflig kanonad, och vårt samtal blef stördt. Jag bar
aldrig sedermera fått sammanträffa med den stora konstnarinnau. En lång följd af år
ligger mellan detta för mig oförgätliga ögonblick och innevarande stund. Men dragen
af henne, den underbara förljuserskan, fortlefva lika friska i mitt minne, likasom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:23:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1853-1854/0491.html
