Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 42.
1854.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
2:a Årgången.
Stockholm.
14 October.
Musikaliska äfventyr i B ö limen.
sif Hector B er/io z.
(Forts, och sl. fr. N:o 40.)
»Denna anekdot», yttrade harpisten, »bevisar ingenting mot Paris».
»Huru ? inser ni inte det? häudelsen bevisar, att det i Paris, liksom annorslads,
ges musikanter af alla slag, äfven ulan ringaste värde, alt de måste utvandra, om de
éj vilja uppsluka hvarandra inbördes, och att vakten vid seraljens portar i våra dagar
ej ens förmår skydda sjclfva sultan.»
»Det är rätt bcdrölligt», suckade Steiraren; »jag märker nog, att jag der icke kan
ge någon konsert. Men till Paris går jag ändå».
»Ni är hjerlligt välkommen! ja, jag vill till ocb med garantera er goda aflarer,
såvida ni äfven hos oss använder er förträffliga Wicnermelod, d. v. s. alt låta betala
er musik at sådant folk, som afsky musiken. Jag kan i delta hänseende vara er
nyttig och vill genast gifva er fem ypperliga adresser på sådanc notabiliteter. (Jag
meddelade honom desamma.) Dessutom bör ni besöka våra berömdaste lejon, våra
populäraste komponister, operalibretlister, abonnenterna af dc första, logerna i
konser-valoiren, stora operan, Italienska teatern — delta allt är guldminor för er.»
Nn gafs signal till afresan. Jag tog afsked af den vandrande harpvirtuosen,
tryckte hjerlligt hans hand, besteg vagnen och ropade till afsked: »farväl, konslbroderl
vi träffas i Paris, glöm ej adresserna!»
»Och ni, tänk på mitt medel mot den dubbla kärleken!»
Trangen afgick. Annu en slund såg jag harpspelaren drömmande stödjande sig
vid sitt instrument. Bullret hindrade mig att höra något, men af hans fingermanöver
såg jag att han spelade temat ur feen Mab, och af läpparnes rörelser märkte jag att
han sade: »Sådant narrakligl stycke!» under det jag å miu sida upprepade: »Sådan
narraktig själ»l
Det är trefligt att flera hundrade mil från hemmet, vid ankomsLeu till en
främmande stad, finna en personligen obekant vän, som väntar dig på bangården, som
genast igenkänner dig på din »underbart karakteristiska fysionomi», som tilltalar dig,
trycker din hand och på ditt hemlands språk berättar dig att allt är färdigt till ditt
emoltagande.
Just detta hände mig med D:r jimbros vid min ankomst till Prag. Dock
förfelade min »underbart karakteristiska fysionomi» fullkomligt sin eflekt, ty han igenkände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
