Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Del är samma kors på hvilket den häusvunna tidens ideala tondikl af de moderna
musikanterne blifvil korslaslad.
t • § # t • • • • i •
Delta är sagan om Emanuel d’Astorga, sådan den igenfinnes hos Riehl i hans
»Musikalische Charaklcrköplc.» Den upprullar for oss laflan af en konstnärs lefnad,
hvarom verkligheten har föga, men diklen så mycket mera att orda, och det emedan
hela Astorgas lefnad sjclf utgjorde en poesi, inkaslad i lifvets prosa, och således dömd
all genomgå den skärseld som var en fofjd af ett sådant förhållande. Del ofta hörda
yttrandet, all konstnären mestadels går som en drömmare genom lif vel, kan äfven
lämpas på konstnärernas lefuadshändelser; ty, förekomma oss icke dessa oftast
likasom fantastiska drömmar, ehuruväl vi veta all de verkligt äro upplcfda med alla sina
fröjder och alla sina lidanden. När vi icke sällan erfara hvilka romantiska händelser
de personer upplefva, som hafva sin hela tillvaro i den reala verlden, hvi skulle vi då
betvifla de ännu underbarare öden, som de personer möta, hvilka med hela sin själ
vistas i andra regioner än dem, hvari vi vanliga menniskor röras och hafve vår
varelse?
• •
Några data och fakta ur Aslorgas lefnad, hämtade ur de få tillförlitliga källor
man, rörande dcuna konstnärs lefnadshändelser, äger all tillgå, vilja vi här nedan
meddela. Men svårigheten att om denna högst intressanta personlighet erhålla några
säkra uppgifter är så stor, att, som Rochlitz yttrar: (illochmed den flitigt forskande
Gerber, i sitt »Tonkunsller-Lexikon», oaktadt han rådfrågat alla äldre
musikhistorie-skrifvare, dock blott kunnat åstadkomma om honom endast några få, och dessa icke en
gång rätt pålitliga notiser.
Emanuele d’Astorga, Baron, var son till en af de mest ansedda Sicilianska
Riksbaronerna, hvilken förmodas hafva bott dels i Palermo, och dels nära denna siad ph
sina landtegendomar. Det var på en af dessa Emanuel år 1680 (enligt Pierer, ett år
sednare) föddes- Fndren, en djerf, något brutal person, bestred en mera betydande
militärpost i statens Ijcnst, men lemnade densamma för att under orolighclerna och
krigen, för vinnandet af Sicilianska adelns och landets sjelfständighet, eller för
ernåendet af en förening mellan Sicilien, Neapel och Spanien under en spira, uppträda
som fiende till den beslående monarchien, och som hufvudman för denna, i den äldre
Italienska historien, alltför väl bekanta, vilda soldathop, den der idkade krigsyrket blott
som handlverk, och som med oförvägen tapperhet skyndade att ställa sig under
någon som ägde nog mod alt sätta sig i spetsen för dem, likagodt hvilken, för hvad
och mot hvem — likväl icke längre, än till dess en annan bjöd dem högre sold.
Riksbaronen blef emellertid fången, ställd för krigsrätt och afrältad. Hans maka dog straxt
derefter af förskräckelse ölver den förfärliga katastrofen, och sonen, som måste vara
närvarande vid och åse sin faders afrältning, blef under en längre lid derefter
grubblande till lynnet. Af prinsessan Ursi ni skänkt en fristad i klostret Astorga i Spanien,
fick han derslädes undervisning i musik. Under sin vistelse vid Hertigens al Parma
hof förälskade han $ig i Hertigens dotter, och hans kärlek lär icke blifvit obesvarad.
Ett sådant förhållande kunde dock icke längre blifva doldt, och hade till följd hans
förvisning från hofvet. Anländ till Wien skref han derslädes sin opera Dafne, som
blef gifven både derslädes och i Breslau med mycken framgång. Från Wien begaf
•f I I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
