Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han rcsle aldrig någorstädcs utan att medföra elt större antal deraf, hvilka ban
under-stundom plägade afsjunga under det ban accompagneradc sig på claverel. Den
okända Aktorn till »Remarks on Mr. Avison’s Essay», yttrar: »Aslorgas Canlatcr voro
ganska extravaganta och kunde på det hela taget icke gillas; deremot är hans Stabal
Maler oförlikneligt.» Originalel till denna hymn ages af »Academy of Aneient Music>.
Astorgas största verk, hvilka dessutom ickc synas varit just talrika, hafva, förutom
några fä, gått förlorade, eller ock ligga de dolda i Spanska och Italienska Bibliollioker,
måhända också i kejserliga Musikarkivet i Wien och i klosterbibliothekerna i Prag.
Om Aslorgas mästerverk, det af Rochlitz med skäl benämnda »likaså sällsvnla som
förträffliga arbetet» Stabal Mater, hvaraf vi i delta ögonblick hafva framför oss den
nya upplagan, utgifven i Berlin, hos Ed. Bote & Bock, må det slutligen tillåtas oss alt
i största korthet yttra några ord.
Sångstämmorna utgöras af: Soprano, Alto, Tenore och Basso,*
instrumentalaMel-ningen representeras af: Violino l:o, Violino 2:o, Viola och Organo, hvilket sista
instrument, efter del gamla skrifsättet, har sin stämma uppskrifven på en nolplan, och i
besilFrad bas, samt en Pianoforle-stämma, utgörande ett claveruldrag af arbetet.
Första satsen, ett Largo i g-moll, beslår af en förträffligt contrapunklerad sats,
som, fastän utarbetad efter den stränga stilens fordringar, dock låter den djupaste
melankoli i de mest smältande själfulla tongångar ovilkorligt tränga till åhörarnes
hjerta. De flera slutfallen deri, utan terz, göra ett sönderslitande intryck, väl afpassadt
efter situationen.
N:o 2. O qnam trislis Largo | takt, ulgöres a( en trio, för Soprano, Tenore
och Basso; Rochlilz har följande yttrande om denna nummer, hvari vi till alla delar
instämma:
»Så länge jag lefver går aldrig ur mitt minne delta verk, och det intryck det
gjort på mig, särdeles den förträffliga terzetten: O quam tristis et a/‘/Iicta fuil maler
benedieta.
N:o 3. Quis est homo, Un poco andante, | takt, Duett for Sopran och Allo,
oaktadt sin förträffligt jemna hållning, kanske det minst af alla i detta verk
förekommande nuraror intresseväckande. Bland de öfriga framstå N:o 5, Sanda mater istud
agas, för sin originela, högst intagande rhylm och fina expression, samt N:o 9,
Chri-ste, cuin sil jam exire, for den oskuldsfulla tillit och aning om en tillkommande
himmelsk salighet, som derur i hvarje tonfall framlyser.
Epilog.
Hvar Astorga hvilar, — Historien vet det ej, men Dikten tror sig dock finna hans
sista hvilorum i någon enslig lund på Siciliens orangeomdoftade ö, smekt af
MedcI-hafvets friska välluslfylida vindar. Ett enkelt monument reser sig der, beskuggadt af
tårpilar och accacier. På den enkla vården läses endast namnet Astorca. Men i de
ljumma fläglarna, som krusa de vid grafkullens fot lekande böljorna, höres en chör af
anderöster sakta och melodiskt hviska:
Du söker en lindring för sörjande hjerta!,
dryck, som kan svalka dess häftiga brand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
