Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag följde med, utan vidare invänduingar. Genom en mörk farstu trefvade vi oss
opp för flera branta trappor. En dörr öppnades — en kall luft strömmade oss till
mötes — och vi befunno oss uti ett stort och ödsligt rum. Det var nästan tomt och
ett piano samt uågra stolar utgjorde dess enda möbler. PS pianot stod en ljusstake,
i hvars messiogspipa de sista lemniogarne af ett nedbrunnet ljus döende flämtade,
Någon annan upplysning fauus ej i det dystra rummet. _ .. , ,M " . . i
Här var fattigdomens hem — ea jordmou hvarur konstens blommor ofta spira opp.
Vid pianot satt en ung, intagande flicka, med ryggen, vänd åt oss, och spelade en
fantasi öfver motiver ur »Robert». ; Hennes spel var varmt, och lifvad af inspirationen i
sitt föredrag, blef vår ankomst obemärkt af henne. De Meyerbeerska melodierna
sysselsatte så lifligt hennes själ, att uli dessa ögonblick allt annat tycktes vara glömdt^
och först då fantasien var slut och ljuset slocknadl uli pipan, sprang hon opp ilrån
pianot och försvann genom en dörr i ändan utaf salen. .. . ,
»Tack för ditt spel, Malhilda!» ropade min följeslagare efter den försvunna, och
faltaude mig uli armen, förde han mig åler ner på gatan.
»Min gud, hvem var hon?» frågade jag otåligt. »Hon spelade förträffligt.»
»Och sjunger också, skall da tro! En annan gång skall du få höra det.»
Och härmed sade han mig ett »god natt!» slog porten i lås och lemnade mig
ensam i den mörka gränden.
Souaten fick jag aldrig höra — och himlen vet hvarl den log vägen — men
sångerskan Malhilda återsåg jag flera år härefter i »Robert». Hon var Alice — och bur
hon sjöng — del vet man ju i Stockholm, i Paris, och i Berlin! * * , •
Nu hvilar hon, den unga konstnärinnan, uti grafven; der hvilar ock miu vän
originalet. Frid öfver. dem!.,.. ... ; , Aug. SäfstrSm. , .
I <
• •
Il •
Underrättelser från In- och Utlandet.
Stockuolm. Kongl. Thealern har seduasl bjudit på 2:ue nyheter:, en ny opera
med våra gamla sujetter och en gammal opera med en ny sujet. Den förra nyheten
ar operetten »Den Dofve», beslående af ett marioneltspels-afventyr, förarbetadt. till
operalibrelt, men påtagligen beräknad på fransk abaudou, med hvilken den ej torde
förfelat sin effekt, — och af en musik dertiil, som, jemle sina brister, eger två
för-tjenster, en negativ och en positiv. Den förra förljensten består i den absoluta
friheten från allt tyskeri, från allt »Streben», allt »Ringen»: Kompositören förlöjligar
nem-ligen blott pjesens komiska persouer, men icke sig sjelf. Den andra förtjenslen ligger
uli melodiens behag, uppfinningens friskhet, uppfattningens qvickhel, oaktadt arbetet
ofta förråder en flvktighet, som i ouverlyren förlorar sig i en polpourri-artad. .löshet
— allt är sagdt, då vi nämna kompositören: Adolphe Adam.
Den qvinliga hufvudrolen gafs bäst: Fru Strandberg utmärkte sig här genom en
synnerlig naivelet, en liflig och pikant färg i sång och spel. De öfriga medverkande
gjorde sitt bästa; men den franska persuasionen, som narrar oss till att tro del
otroliga, att begripa det obegripliga, och som derigenom uppehåller en orimlig pjes — den
funno vi ej. * * • •’ • \ . r • :• w
Den andra nyheten var »Norma», -eller rättare Fru Romanis /utförande af operans
titelroll. Fru R. innebar utan tvifvel alla egenskaper som erfordras tjll.delta parti,
men en ensidig uppfattning af detsamma bar föranled} ett ensidigt användande al dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
