Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men omkoslnadcme voro, oakladt lian erhållit lokalen fritt, ganska betydliga. Med en
behållning af 270 Thaier var dock Lorlzing högeligen belåten. »Tyskland låter icke
sina tonsättare hungra», utropade lian till sina vänner med gliidjestrålande blick; »nu
har jag alt lefva af åtminstone en par månader!!» Få hans födelsedag öfverrnskade
honom operans sångare med en sång utanför lians fönster, hvilken hyllning han med
dju|> rörelse sågs mottaga. Ofverhufvud bevisade honom hela teaterpersonalen, så väl
på hans konsert, samt sedermera vid Ilera tillfällen, en sällspord aktning och
till-gifvenhet.
Under vintern 1840 finna vi Lorlzing resande från ena staden till den andra,
lor att genom tillfälligt dirigerande al orkestrar, här och der, söka skaffa sig uppehälle.
f Mars samma år gafs »Undine» för forsla gången i Leipzig, och hade sådan
framgång, alt under flera följande representationer huset för hvarje gång var alldeles
öfvcrfullt. Detta var en stor triumf för Lorlzing, som nu lick den tillfredsställelsen
att af teaterdirektören Pokorny blilva inhjuden till Wien, för alt leda uppsättningen af
sin nyaste komiska opera: »Der Walfenschmied». Pokorny sökte nämligen alt derige-
noin, godlgöra sin, mot Lorlzing, under föregående år begångna försummelse.
m •
Samma månad reste Lorlzing till Berlin, lör all bevista sin onkels begrafning, hvilken
hade Lestamenlerat honom 1500 Thaier. Ilan skrifver derom till Diiringcr på sill van-
* O *
liga godmodiga och hjerleglada språk: »At den slumrande under grafkullen må, för
denna välgcrning, egnas en fröjd full lacksamhelsskål!»
Ändtligen inträffade det sä länge efterlängtade ögonblick, då Lorlzing kunde
lein-ua Leipzig. »Jag kan vara nöjd på bytet», skrifver han, »ty jag reser nu till ell
ställe, dit tidningarna sedan några år tillbaka velat sc mig förflyttad — till del sköna
Wien. Ödet har så fogat . . .» Som redan nämndi är, var han dil kallad för alt leda
uppsättandet af sitt nyaste arbete, »Der Waflensmicd». Sedan man lärt personligen
känna honom, samt bevittnat hans dirigenllalang, biel han också vederbörligen
engagerad.
I Wien rönte han ett smickrande emollagandc, något som han visserligen icke väntat
sig. Men huru mycket än lifvel i Wien för öfrigt beiiagadc honom, sä kunde han
dock icke finna sig i förhållandcrna inom teatern. I b ref till sina vänner klagar han
flerfaldiga gånger öfver brist på ordning inom styrelsen och öfver den torftiga
repcrloi-rcn. Under det han med manlig energi kämpade mot dessa ogynnsamma förhållanden
träflade honom elL nytt hårdt slag. Den, hvilken, såväl i dc goda som i de onda
dagarne, rådande och hjelpande ständigt stått vid hans sida, hans moder, Irånryckles
honom af allhärjaren, sorgbringaren döden.
Djupt nedtyngd af den lidna förlusten, skref han till sin vän Duringer: »Ilade
jag också aldrig förr tänkt pä diy, vid delin til/fnUe wasle jag tänka på dig!
Hvilken, utom du, kiinde den hädangångnas dygder? Ack, ingen hade lör mig, som varit
hennes allt, och som nu låg förkrossad vid hennes bär, något enda tröstens ord; ingen
fanns som deltog i min smärta.»
fl
Förutom de obehagliga förhållandcrna inom teatern, i Ii vilka han dock sökte alt
så godt sig göra lät foga sig, förorsakade honom verkets olyckliga ekonomiska
ställning, och den till följe deraf oroande tanken, att detta nya institut icke länge skulle
hära sig,
manga sorger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
