Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 22. 1855.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
3:e Årgången.
Stockholm.
26 Maj.
Musikaliskt Portrått-Galleri.
XIII.
Gertrud Elisabeth Mara.
Bland utöfvande konstnärer bör framfor mången en plats i vårt galleri inrymmas
åt denna berömda sångerska, ej blott i anseende till en talent, som hennes samtid
erkänt för en af högsta ordningen, ulan ock för de märkvärdiga öden, bvilka dess
mera göra hennes icfnad till en bland de mest lelvande taflor ur konstuärslifvet, som
äfveu flera af hennes samtids intressantaste personligheter deruti uppträda. Vi följa härvid
den snillrike Rochlilz’ berömda skildring.
Gertrud Elisabeth Schmeling (sedermera Mara) föddes i Kassei år 1749.
Hen-ues första barudom förflöt under bekymmer och nöd. Modren dog kort efter hennes
födelse. Syskon hade hon ej. Fadren, en fattig stadsmusikant, hade ej råd att hålla
en sköterska och måste tillbringa större delen af dagen på lektioper utom hus. Han
satte sålunda del lilla klena barnet i cn länstol, som var spärrad framtill, så alt hon
måste sitta qvar, och öfverlemnade åt henue alt roa sig så godt hon kunde i sin
enslighet. Flickan blef rbachitisk, och ingenting gjordes lör att afbjelpa hennes sjukdom.
På detta sätt blef Gertrud fyra år gammal. Fadren förskaffade sig en liten
bi-förljenst genom reparerandet af musikaliska instrumenter,
af lektioner, låtit en violin, som han hade i arbete, ligga framme. Den lilla, plågad
af ledsnad, sökte komma åt instrumentet; det lyckades, Gertrud började knäppa på
violinen och hade nu ett tidsfördrif. Fadren erlappade
henne; men nöjet var oemolslåndligt och violinen logs åter till hands,
raskade henne fadren efter någon tid; då hörde han med förvåning, att hon angaf
skalans toner med ren intonation. Nu gaf han henne någon undervisning och bringade
henne snart derhän, alt bon kunde spela små duetter med honom. Uuderverket kom
i rop, och då många ville sjelfva öfvertyga sig derom, så bars flickan, som för sin
sjukdom ej kunde gå, af fadren till de musikaliska familjerna i staden, och spelade der
med honom sina duetter. Det utomordentliga anlaget kunde ej misskännas; några
förmögna personer voro beredde till understöd, och en köpman, som i affärer reste till
Frankfurler-messan, log far och dotter med sig dit. De läto här höra sig i smärre
kretsar, väckte förvåning, funno belöning, och några välsinnade familjer sammansköto
så mycket, alt fadren kunde existera och dottren erhålla bättre undervisning. Hon
En gång hade han, kallad
henne dervid och straffade
Åter öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
